Socialdemokraterna i Luleå gick i bräschen för en minskning av antalet skolor i Luleå och sammanslagningar till större enheter. En av dem som var mest engagerad på motståndarsidan, både som politiker och förälder, var KD-politikern Anette Asplund. NSD lyckades sammanföra de två för ett fredligt julfika.
Vilka stora politiska strider har ni haft under året?
Anette: Det är väl framtidens skola.
Carina: Ja exakt. Sedan kommer den igen i väldigt många ärenden.
På vilket sätt sporrar Anette dig i politiken?
Carina: Anette har alltid väldigt mycket frågor och det är jättebra, för då vet jag att jag måste vara på tå. Sedan är hennes frågor vardagsnära och det uppskattar jag. Jag har svårt för de där tekniska diskussionerna om hur man har räknat kvadratmeter eller hur elevpengen står på socioekonomisk viktning. Då blir svaren sällan politik. Men när Anette ställer frågor handlar det mer om värderingar: ”Har ni tänkt igenom det här? Hur kommer det att påverka?” Då får jag svara på det som jag är intresserad av.
Hur sporrar Carina dig i politiken Anette?
Anette: Jag vill ju få henne att tänka på konsekvenserna av besluten och jag måste verkligen ha fakta och vara påläst för att kunna möta Carina.
Vilka styrkor har Carina?
Anette: Hon är alltid glad och vänlig, lugn och positiv. Det känner jag mig avundsjuk på. Det är inte farligt att ställa frågor till Carina, man får inte känslan av att man är dum i huvudet, utan tvärtom att hon bryr sig om att svara på frågorna och att man ska förstå hur hon tänker. Det är en styrka som jag tycker att alla borde ha. Dessutom ansvarar hon för mina hjärtefrågor – barn, unga, barnomsorg, skola och barnhälsa – så därför är hon en favoritmotståndare i politiken.
Vilka styrkor har Anette?
Carina: Anette är orädd och frågvis och det hänger ihop. Jag har aldrig upplevt att hon har låtit bli att ställa frågor för att det blir konstigt, utan kan gå upp i talarstolen och säga att ”Nu förstod jag inte svaret, det här får du ta en gång till!” Sedan är det så för mig också, precis som för Anette, att jag vill prata om skolfrågorna och det får jag inte om ingen ställer frågor om dem.
Vad skulle du vilja ge till Anette i julklapp?
Vi hade ju en diskussion för någon månad sedan om yoga, där vi inte alls tycker samma sak. Men jag tog extremt illa vid mig av de kommentarer Anette fick från olika håll. Det är väl för att jag själv också var ganska utsatt under våren. När man står mitt i det och får en massa kommentarer av folk som tar sig rätten att tycka att man är en idiot, trots att de inte känner en, är det inte roligt. Ingen politiker ska behöva utstå sådant, för att vi gör och säger det vi tycker och tänker – det som väljarna har valt oss till att göra. Så jag skulle vilja ge dig styrka att känna att du gör ett bra jobb i ditt uppdrag – och att du inte ska ta åt sig av dem som tar sig rätten att prata skit om en.
Anette – vad vill du ge Carina?
Carina, jag skulle vilja ge dig uppmuntran att fortsätta jobba för barnens bästa i kommunen. Du har ett ansvar, du har ett bra jobb, du får igenom mycket goda saker.
Fanns det någon fråga under året där ni var rörande överens?
Anette: Jo, det finns det ju, till exempel min motion om att införa elektronisk närvarorapportering i förskolorna. Och även min motion om arbetskläder till förskolan – var ni inte med på den också?
Carina: Jo, det stämmer. Och den senare har vi infört i somras, medan elektronisk närvarorapportering är på upphandlingsstadiet. Det är klart att väljarna ska veta att vi kämpar för olika saker, men i de flesta frågor är vi faktiskt överens, även om det inte är den bilden som förmedlas utåt. Politik handlar mycket om saker som alla parter vill lösa och då är det inga ideologiska skillnader.
Har ni skrattat ihop någon gång?
Anette: Nej, det har vi väl inte gjort tidigare. Vi träffas sällan utanför sammanträdeslokalerna. Men nu, under det här samtalet, har vi det!