Under en lång tid åt Pontus Johansson antidepressiva mediciner. När kraschen ändå kom var gropen djup. "Med hjälp av medicinerna hade jag varit överaktiv länge. Det innebar att jag var helt slut när det inte höll längre", säger han.
När han borde varit som mest utvilad var han i stället helt slut. Kollapsen kom efter semestern, i augusti 2019.
– Jag hade haft det tungt och ätit antidepressiva mediciner en längre period. Tredje dagen på jobbet, då kände jag att "det här går inte längre".
Läkarna förstod tidigt vad det handlade om.
– De tog bort de antidepressiva medicinerna och så fick jag medicin mot bipolär sjukdom. Diagnosen fick jag dock först i januari 2020.
Bipolär sjukdom följer en människa hela livet. Kontrasterna är stora. Högaktiva perioder av lycka och handlingskraft, så kallad hypomani, följs av depressiva skov då hjärnan är dränerad på kraft. Däremellan finns normala perioder.
– Jag har haft perioder där jag inte tagit mig ur sängen utan bara legat i ett mörkt rum. Sovit enormt mycket. Helt saknat handlingskraft och livslust. Perioderna när jag varit överaktiv, då sover jag knappt något.
Pontus Johansson gör en paus för att formulera sig.
– Det är svårt att förklara...men man är som en förhöjd version av sig själv. Stark självkänsla, agerar på impulser och är rastlös. Man är så inne i det att man inte vet att man beter sig annorlunda.
Pontus Johansson är en människa med massor av järn i elden. Förutom att han är talesperson för folkinitiativet är han mycket aktiv på sociala medier i ett antal olika forum. Lägg till ett heltidsjobb som snickare och en familj. Han har två barn som bor hos honom varannan vecka.
– Det är klart att det var jobbigt, och inte bara för mig. Jag var sjukskriven från augusti till februari. Under den tiden fick jag rådet att göra sådant som jag mådde bra av. Jag var ute i naturen och fotograferade mycket. Det var till stor hjälp.
Genom att berätta om sin egen tunga tid vill Pontus Johansson medverka till att fler söker hjälp för psykisk ohälsa. "Det är ingen skam att ha en psykisk sjukdom", säger han.
I februari 2020 började han jobba halvtid, och efter sommarsemestern gick han upp till fulltid.
– Jag har fått jättebra hjälp av vården. Både min allmänläkare och läkarna inom psykiatrin, och även min arbetsterapeut. Jag har fått verktyg för hur jag ska hantera det. Det har varit avgörande för där jag är i dag, även om jag fortfarande har svängningar. Det är en allvarlig sjukdom och man blir inte frisk. Man måste ta sina mediciner varje kväll.
Nu tänker han minska på engagemanget i skolfrågan, och i stället ägna mer tid åt det Instagramkonto han köpt och planerar att utveckla, kanske till och med försörja sig på.
– Skolkampen har inte tagit slut bara för att folkomröstningen är genomförd, och jag blir kvar som talesperson. Men dygnet har inte hur många timmar som helst. Man måste prioritera.
Kampen för landsbygden och mot en centraliserad skola har tagit mycket tid. Här skålar Pontus Johansson med en annan skolkämpe, Ingela Lindqvist, efter folkomröstningen.
Pontus Johansson har själv tagit initiativ till att berätta om sin sjukdom.
– Det sista jag är ute efter är att få sympati. Det handlar inte om det. Jag vill öka folks förståelse för hur sjukdomen kan visa sig, och att bidra till att de som är i valet och kvalet tar steget och söker hjälp. Det finns något skambelagt med psykiska sjukdomar. Det är viktigt att alla som kan medverkar till att förändra den bilden.
Ett av de Instagramkonton han driver heter the.pontus.way. Där luftar han tankar och erfarenheter av den resa han själv gjort.
– Det var en kille som tog kontakt med mig via kontot. Han hade själv inte ens vågat berätta för sin flickvän att han hade en psykisk sjukdom. Ingen ska behöva vara ensam med sitt mående. Man är inte svag om man söker hjälp, man är stark.