Skogsstyrelsens älgbetesinventering, Äbin, i Norrbotten visar på fortsatt svåra skador i vissa områden vintern 2011-2012. Särskilt allvarligt är det i delar av Råneå-kretsen och i Överkalix, där 17 procent av ungtallarna hade färska skador. I kustkommunerna ser det betydligt bättre ut.
"Krafttag måste till"
- I Råneå och Överkalix måste det till krafttag i älgförvaltningen, då de har haft svåra skador under flera år. Eftersom det också finns gamla skador på träden, är var tredje tallhuvudstam skadad. Huvudstammar är de träd som ska bilda basen för framtida virkesproduktion. Älgskadorna orsakar därmed stora förluster för skogsägaren, industrin och samhället.
Bäst är läget i kustkommunerna, särskilt i Piteå där två procent av ungtallarna hade färska skador. I Luleå, Boden och Kalix ligger siffran mellan 3,5 och 7,4 procent, en minskning jämfört med åren innan. I Arvidsjaur har älgbetningen tvärtom ökat från en till två procent till över sex procent.
Inventering
- Helhetsintrycket för länets inventerade delar är att nivån färska skador är för hög men tenderar att minska något i senaste mätningen. Ökad avskjutning kan på sina håll ha bidragit till att skadeökningen hejdats. Jämte trafikolyckor med älg så är det ofta skogsskador som sätter gränsen för hur mycket älg det kan finnas i skogen. Därför är inventeringen ett av de viktigaste instrumenten i en modern älgförvaltning. Det blir med andra ord lättare att justera älgstammen mot mängden viltfoder. Skjuter vi även rätt djur ökar möjligheten att skapa en sund älgstam med hög kvalitet.