Elsa Rensfeldt ställer ner ryggsäcken mellan några gamla och högresta tallar. Där mellan träden finns en plats där hon och andra naturintresserade brukar träffas för att umgås och njuta av fågellivet.
Den här fågelmatningen ligger bara cirka hundra meter från den väg som går mellan Gäddvik och Bergnäset.
– Hör! Om du lyssnar kan du höra tofsmesen, säger hon och förblir stilla.
Här mellan de stora furorna bara en bit från vägar och annan bebyggelse finns den gemytliga lilla matningen för småfåglar.
– Det här har blivit ett sätt att umgås och träffa andra människor som delar intresset för fåglar och natur, säger hon.
Strandskatorna är ett nationellt fristående ornitologiskt nätverk med medlemmar över hela landet. Det bildades 2009 med Elsa Rensfeldt som initiativtagare.
– Vår ambition är att så långt vi mäktar ge människor möjlighet till att få fina naturupplevelser. Genom våra aktiviteter kan sedan likasinnade följas åt på exkursioner av olika slag. Vi ordnar allt från fågelskådning till botaniska vandringar eller bara mysiga grillträffar ute i vacker natur, berättar hon.
De har genom åren fått flera utmärkelser, bland annat stipendium från Facebook vilket ledde till ett skolprojekt i två fjärdeklasser i Luleå.
– Vi är inga specialister utan en brokig väv av allt från den som helst sitter och tittar ut på sitt fågelbord och är nöjd med till de mest skickliga ornitologer. Att alla platsar och har trevligt och blir sedda är jätteviktigt för oss, förklarar hon.
Sedan kommer Kerstin Eriksson promenerandes längs den upptrampade lilla stigen. Ett promenadstråk ligger alldeles intill så det är lätt att både hitta och ta sig till just den här matningen.
-– Nu kommer det mer fågelmat. Fåglarna behöver inte svälta, säger Elsa Rensfeldt och ler.
Och det handlar inte enbart om fågelfrön. Kerstin Eriksson har med sig mat som i formen påminner om den risgrynsgröt eller ärtsoppa som sedan länge finns att köpa färdig i matvaruaffärerna.
– Det finns en hel del färdig mat att köpa, säger hon.
Sedan tar hon en pinne och sticker in i talgkorven.
– Nu har de något att sitta på när de ska picka, säger hon och ler.
Hon berättar att det var hennes far som grundlade hennes intresse för fåglar.
– Han kunde många arter och han var också mycket duktig på att härma de olika fåglarnas läten, säger hon.
Kerstin Eriksson och Elsa Rensfeldt träffades först på en studiecirkel. När de sprang på varandra på nytt vid en sopsortering var Elsa Rensfeldt på väg att bilda Strandskatorna.
– Jag tycket det lät som en jättebra grej och jag blev medlem direkt, säger Eriksson.
Uppe på en av grenarna sitter en domherre och ser sig omkring. Den ser förnumstigt rund och välmående ut. En tofsmes har precis hittat ett frö som den kalasar på och en talgoxe har hittat sin plats en ett par meter bort.
– Det här var en matning som redan fanns men som sköttes av någon äldre som till sist inte orkade med. Så då tog vi över den, berättar Rensfeldt.
Nu har också Cristina Casplin och sambon Ulf Jonsson anslutit. De bor i Gusön mellan Luleå och Råneå och de delar bland annat intresset för fåglar, friluftsliv och fotografering.
– Det är fint att komma ut så här. Det är ett bra sätt att träffa andra människor på, säger Cristina Casplin.
Fåglarna är relativt trygga och den lilla gruppen står bara sju-åtta meter bort från själva matplatsen.
– Jag har faktiskt varit med om att en talltita har landat på min mobiltelefon när jag stod och skulle fotografera, säger Elsa Rensfeldt och skrattar vid minnet.
Elsa Rensfeld och Kerstin Eriksson har utvecklat en vänskap som har lett till att de bland annat har gjort en rad olika resor tillsammans med andra från nätverket. Att uppleva fåglar och natur på olika platser har varit den gemensamma nämnaren.
– Vi har besökt Öland, Hornborgarsjön, Skanör-Falsterbo och Capri. Då har det varit för att få uppleva fågellivet där, säger Kerstin Eriksson.
– Sedan har vi också gjort en del annat. Vi har till exempel varit orkidévandringar. Sedan har vi besökt en jättetall i Jokkmokk, inflikar Rensfeldt.
Sedan får Ulf Jonsson syn på en nötväcka som sitter högt upp i en av tallarna. Han höjer sin kamera och letar sedan en bra bild.
– Att fotografera fåglarna är ju jätteroligt. Det är en del av det här, säger han.
Sedan fortsätter spanandet, samtalen – och fotograferandet.