I morgon fyller Luleåbon Sven-Åke Lundbäck 65 år.
Han kan med fog kalla sig skidkung. Dylik kungatitel är inget arvegods. Den kommer ur goda gener som toppats med stålvilja som kan försätta berg. Vägen till kungatronen är alltid kantad med snor, svett, mjölksyra och svavelos i rejäla doser.
"Selfmade man"
Hos dagens jubilar kan inga avvikelser noteras, han är en så kallad "selfmade man".
Har du tid?
- Ja, absolut! Jag har gott om tid. När de lade ner Bergviksskolan för en tid sedan passade jag på att pensionera mig. Nu när jag fyller 65 blir jag folkpensionär men det förändrar ingenting i grunden.
Åker du skidor?
- Det blir nog fyra, fem gånger i veckan. Nu på ålderns höst njuter jag av att åka. Skidor är ett sätt att leva. Kropp å själ ska ha sitt.
"Skulle vinna..."
Under sin aktiva tid var stavarna 145 centimeter, nu har han trots åldern rätat på sig, idag mäter de 152.
Hur skulle du placera dig bland H 65:or i länet?
Sven-Åke sticker ut hakan en aning men å andra sidan tror jag han står på säker mark.
- Jag skulle vinna ganska överlägset men jag tar aldrig på mig en nummerlapp igen. Nu finner jag det inte njutbart att åka med mjölksyra upp över öronen.
Från Siknäs
Det är nog så att olympiamästarens skidåkning idag påminner om tjuren Ferdinands tillvaro men med nummerlapp på bröstet skulle han förvandlas.
Låt oss gräva i den norrbottniska mylla han stammar ur.
Sven-Åke föddes i kustbyn Siknäs någon mil söder om Töre. Under 50-talet fanns det gott om ungdomar i byn, det var mycket idrott, fotboll, friidrott och skidor på all ledig tid.
Till Luleå
1961 gick flytten till Luleå till Batterivägen 21 vid foten av Ormberget. Just Omberget har stor del i formandet av en mästare. Staden expanderade kraftigt och för byggarbetaren pappa Emil Lundbäck fanns det gott om jobb.
- För en 13-årig grabb från Siknäs var flytten till Luleå en omställning, staden var hur stor som helst. Idag måste man väl flytta till New York för att få en liknande upplevelse, berättar Sven-Åke.
Johaug
Något år senare skrev den väluppfostrade ynglingen ett brev till LSK:s skidsektion. Han ville börja åka skidor för klubben. Det beviljades och det gubbarna såg var att klubben hade fått en spenslig grabb med en väldigt energifylld åkstil.
- Så där kan du inte åka, du orkar aldrig en femmil, sa den samlade expertisen.
Therese Johaug är en sentida Sven-Åke.
Elektriker
Nåväl, skidkarriären gick bra, som junior var han länsbäst och han fick delta i Junior-VM, dock utan större framgång. Pappa Emil var lite motspänstig mot sonens skidsatsning.
- Elektriker eller murare ska du bli, det finns så mycket jobb som helst och goda förtjänster.
Toppvärden
Han talade för döva öron, en framtid som ny Sixten Jernberg hägrade. 1971 briserade en bomb i Skidsverige när Sven-Åke blev svensk mästare på tremilen på den snabbaste åktiden dittills. Han kom som en skänk från ovan, sedan Sixten och Assar slutat hade svensk skidsport famlat i mörker.
Sven-Åke är inte den mest tekniske skidåkaren men hans eld är störst. Strindberg får ursäkta men Lundbäcks är vetenskapligt belagd. Efter det överraskande SM-tecknet blev det tester på GIH. Först trodde ansvariga att det var fel på mätutrustningen, den unge mannen hade ett testvärde på 94 millimeter syre per kilo kroppsvikt, det högsta som någonsin uppmäts.
Sapporo-OS
Till OS i Sapporo 1972 kom han väl rustad, försäsongen hade varit bra.
- På den inledande distansen tremilen hade jag otur, det blev väderomslag just innan min start och det föll 20 centimeter nysnö, mina skidor var inte de bästa. Jag kände dock att formen var bra, säger Sven-Åke.
Nästa distans var 15 kilometer. Vädergudarna var givmilda mot Norrbottenssonen, det så kallade Norrbottensföret fanns på dagens meny, sex, sju grader kallt och landskapet pudrat med kärv nysnö. Nu eller aldrig tänkte vår hjälte. Sven-Åke öppnade loppet i vansinnesfart.
"Oslagbar"
- Jag kände redan efter 100 meter att idag är jag oslagbar, minns dagens jubilar.
Han ledde från start till mål. Alla sprängde sig i jakten på den bortflyende svensken. Han vann med 32,6 sekunder, i detta sammanhang är det utklassning. På nästa 32 sekunder fanns tio åkare inklämda. Tävlingen gick mitt på natten svensk tid. När radioapparaterna om morgonen slogs på uppstod guldyra och då framförallt i Norrbotten. Vi hade väntat i 36 år och då, 1936, hette saliggöraren "Kiruna-Lasse". Tidigare, 1932, hade Sven Utterström skidat till sig den ädla metallen. Nu har även Marcus Hellner sällat sig till guldklubben. Förresten, ett skapligt stafettlag!
"Lundbäckare"
Kreativa korvhandlare sålda "Lundbäckare", köttbullar och rödbetssallad, man hade hört att han gillade köttbullar.
1976 vann han trippeln vid SM, alla individuella distanser. Men vid OS i Innsbruck samma år försvann formen oförklarligt. Två år senare var han tillbaka med buller och bång, han vann allt, den inofficiella världscupen, VM-stafetten i Lahtis, där han körde startsträckan.
Kronan på verket var femmilssegern och där han senare, enligt många blev berövad Svenska Dagbladets bragdmedalj, som borde haft sin rättmätiga plats i det lundbäckska prisskåpet. Han tog också sin andra trippel vid SM.
Vasaloppet
Personligen är han mest stolt över Vasaloppssegern 1981.
- Det var mitt sista år som elitskidåkare. Jag var inriktad på ett enda lopp, Vasaloppet. Så kallade experter sa att diagonalåkaren Lundbäck aldrig kan vinna. Jag vann Marcia Longa, Birkebeiner och Vasaloppet och även långloppscupen. Jag var rätt nöjd när jag spände av tävlingsskidorna.
Hur ska du fira?
- Mest troligt i vallaboden på SM-veckan i Falun. Sedan tre år är jag vallare åt Bodens Skidklubb. Jag trivs bland skidåkare med nerven, spänningen och dofterna bara jag slipper mjölksyran, säger vår jubilar och skrattar.