Det var i våras som man upptäckte att Maj-Lis Forslund, 82 år, hade magsäckscancer. Den 13 juli genomfördes operationen som blev lyckad. Syskonen Marianne Forslund och Inga-Britt Hansson lämnade då in en ansökan om att hon skulle få komma till ett korttidsboende, en ansökan som blev avslagen. Måndagen den 24 juli ansågs Maj-Lis återhämtad och skickades hem.
– Det kändes konstigt att komma tillbaka, är jag ensam känns det som ett fängelse, säger Maj-Lis Forslund.
– Jag sa först att hon ska inte hem men så ringde de från sjukhuset och sa att de hade beställt en taxi, säger systern Marianne Forslund.
Maj-Lis Forslund bor på andra våningen och har 30 trappsteg upp till sin lägenhet. Eftersom huset saknar hiss finns det ingen möjlighet för henne att sjäv ta sig upp med rullatorn. Systern Marianne Forslund fanns på plats när taxin anlände och kunde inte heller själv hjälpa sin syster upp för trapporna.
– Man vet ju inte hur stark hon är i benen så då vågade jag inte. Jag är ingen ungdom heller, säger Marianne Forslund.
I stället frågade hon chauffören om inte han skulle hjälpa Maj-Lis upp till lägenheten.
– Men han sa att han inte hade order om att hjälpa henne upp för trapporna, säger Marianne.
– Det är skamligt att lämna en gammal människa så, det finns inga känslor med, fyller systern Inga-Britt Hansson i.
I slutändan fick syskonen ringa tillbaka till sjuktransporten och be om hjälp.
– Då kom samma man tillbaka och hjälpte till, men jag förstår inte varför det inte kunde göras första gången, säger Marianne Forslund.
Systrarna känner oro när de tänker på vad som hade hänt om de inte varit anträffbara eftersom ingen kunnat hjälpa Maj-Lis in och eftersom inget var förberett i lägenheten.
– Om inte vi hade varit hemma hade hon svultit ihjäl för här fanns ingen mat. Detta ska inte få upprepas, så här får de inte göra, säger Inga-Britt.
Hemma hos Maj-Lis Forslund finns det trösklar som gör att hon måste lyfta rullatorn. Det finns ingen duschstol, larm eller liknande hjälpmedel.
– De kommer på fredag, berättar Marianne och skakar på huvudet.
Syskonen tycker nu att de hjälpmedel som behövs för att lägenheten ska vara säker för Maj-Lis borde funnits på plats innan hon skickades hem.
– Just nu känns det inte tryggt, säger Inga-Britt Hansson.
Vidare kommer det ske en utredning om Maj-Lis Forslund får ordinarie eller får en plats på ett korttidsboende.
– Vi hoppas att hon ska få komma till ett korttidsboende så att hon har folk omkring sig, säger Marianne Forslund.
Maj-Lis Forslund trivs inte i lägenheten just nu och känner sig otrygg.
– Det är det värsta, jag vill bara gråta, säger hon.