Området kring vattentornet, radiomasten och den övergivna försvarsanläggningen uppe på Mjölkuddsberget öppnades för allmänheten när Stadsberget AB förvärvade bergrummet av staten år 2001.
De vandaliserade och uppbrutna skyttevärnen, löpgravarna och skyddsrummen har tidigare varit tillhåll för såväl graffitimålare som UE-entusiaster (Urban explorers, reds anm) och på senare år har även missbrukare och hemlösa EU-migranter hittat upp på berget.
Nu kan Norrbottens Media avslöja ytterligare en stor bosättning. Madrasser, leksaker och odiskade stekpannor vittnar om att barnfamiljer har övernattat i skyttevärnen i flera veckors tid. Bland bråten finns också stereoapparater, storbildskärmar och gitarrförstärkare, även fyra knappt använda vinterdäck som ligger gömda under granris en bit från skyttevärnen.
Samtidigt utgör området en sanitär olägenhet, med smutstvätt som hänger i träden och diverse kläder, tomburkar och köksföremål som ligger spridda ute i naturen.
Fastighetsägaren är medveten om nedsmutsningen, men säger sig inte känna till att det skulle handla om en otillåten bosättning.
– Jag såg inga hemlösa när jag var där senast. Däremot en massa grejer, stereoanläggningar, flera cyklar med mera. Jag gjorde en polisanmälan, eftersom jag misstänker att det rör sig om stöldgods, säger Bengt-Åke Strand, Stadsberget AB.
De gröna gallergrindarna vid ingångarna till skyttevärnen har varit uppbrutna i uppemot tio år.
– Vi polisanmälde det 2008, säger Strand.
Men inget har gjorts för att åter bomma igen och säkerställa värn, skyddsrum, löpgravar och vandaliserade luckor ner i bergrummet.
Bengt-Åke Strand och Stadsberget AB hävdar att Luleå kommun bär ansvaret för den bristfälliga säkerheten.
– Inte vår sak att åtgärda, utan kommunen och deras entreprenör. En lång historia.
Bakgrunden är en segdragen tvist mellan Stadsberget AB och Luleå kommun. När Stadsberget AB tog över bergrummet ställdes bygglovskrav på att upprätthålla säkerheten uppe på berget, som tidigare var instängslat.
– Kommunens önskemål var att riva det två kilometer långa stängslet. Då gjordes avtal med staten, Fortifikationsverket, om att de skulle bekosta alla åtgärder som behövdes för att tillgodose miljön och säkerheten.
Luleå kommun tog 2004 på sig ansvaret, men enligt Bengt-Åke Strand blev det ett dåligt utfört jobb av entreprenören.
– Enligt bygglovet skulle det göras i ett ”beständigt” utförande, men kommunen valde betydligt sämre kvalitet. Luckorna gjordes av trä, i stället för betong och rostfritt stål. Grindarna gjordes också felaktigt, så att de gick att skruva loss. Det hade varit bättre med bultar.
– Vi anser att kommunen ska stå ansvariga för underhållet för all framtid. Jag håller precis på att skriva till Justitieombudsmannen om detta, säger Bengt-Åke Strand.
Men kommunen tillbakavisar detta och menar att säkerhetsåtgärderna på Mjölkuddsberget var "good will", eftersom det finns många boende i området, inte minst på Kallkällan.
– I grund och botten är det fastighetsägaren som har ansvaret att säkerställa området, säger Robert Eriksson, avdelningschef på stadsbyggnadsförvaltningen.
Stadsberget AB har också fått flera förelägganden av kommunen.
– Jag är inte insatt i alla detaljer men vi hade möte med Bengt-Åke Strand nyligen. Vi måste komma till någon slags lösning med Stadsberget AB. Det värsta är om någon kommer till skada däruppe, inte minst då barn kan vara där och springa.
Att ta itu med bosättningen är också upp till fastighetsägaren, menar han.
– Kommunen äger inte marken, så det är Stadsberget ABs som måste avhysa dem. Dessutom skräpas det ner mycket i naturen på grund av dessa bosättningar.
Robert Eriksson utesluter därför inte att kommunens miljöinspektör besöker Mjölkuddsberget i dagarna.
– Det kan bli så. Vi gjorde på samma sättet när de var på kommunens kaj, exempelvis (hösten 2016, reds anm). Jättebra att ni informerar oss om detta, säger han.
Vi har förgäves sökt ansvariga hos polisen för kommentarer.