Skadad för livet: "En kula gick in genom kraniet"

En halvt förlamad vänsterarm, ett skadat öga och öra och fasansfulla minnen. Nu berättar Peter Digebrink, 57, om hur jaktolyckan förändrade hans liv.

Sviter. Fyra tydliga ärr syns på Peter Digebrinks hals där hagelkärven slog in. Totalt har han mellan 40 och 50 hagel kvar i kroppen. Ett finns innanför skallbenet.

Sviter. Fyra tydliga ärr syns på Peter Digebrinks hals där hagelkärven slog in. Totalt har han mellan 40 och 50 hagel kvar i kroppen. Ett finns innanför skallbenet.

Foto: Peter Johansson

Luleå2017-09-07 05:00

Den 26 augusti var det ett år sedan skotten ekade i fjällvärlden nordväst om Laisvall. Två hagelskurar som Peter Digebrink kommer att bli påmind om resten av livet.

Tre italienska jägare och en jaktguide från trakten.

Men allting går fel.

– Just innan jag blev skjuten tänkte jag att "vad fint de går". Men jag såg aldrig att han vände sig om och sköt, säger Peter Digebrink som på årsdagen besökte olycksplatsen.

En vandring på tre kilometer från campingen vid Gautosjön.

– Det var lite obehagligt, för det var ju nära...

Som Norrbottens Media har berättat lämnades åtalet mot en italiensk jägare in för en vecka sedan. Han misstänks för grovt vållande till kroppsskada och målet kommer att prövas av domstol inom kort.

– Jag tycker synd om honom, för det var ju inte uppsåtligt. Han fick sin resa förstörd och ett mörker att vara i, säger Peter Digebrink om den 67-årige italienaren.

Det här är fakta.

För den före detta jaktguiden innebär de dramatiska ögonblicken på fjället mycket mer än så. Hela hans vänstra sida är skadad av de två hagelsvärmarna.

I dag finns totalt mellan 40-50 stycken 3,5 millimeters hagel kvar i kroppen. Läkarna valde att inte operera bort kulorna på grund av riskerna.

– En kula gick igenom kraniet. Den är kvar där inne. En annan gick in i näsan och sitter nu ovanför tänderna, säger Peter Digebrink och fortsätter:

– Jag är tacksam över att första skottet träffade lite grann. Hade det inte gjort det, hade jag inte suttit här. Det är jag tacksam över. Att jag hann reagera efter första skottet och kastade mig. Jag hann ju vrida så att skottet tog var det tog.

Peter Digebrink tror att hans rutin från arbetslivet som räddningsledare i Skellefteå till viss del räddade honom.

– Man visste vad som gällde.

Det har blivit en rad sjukhusbesök efter olyckan för Peter Digebrink. Under nästan hela perioden har han blivit påmind om de fasansfulla ögonblicken.

– Varje kväll fram till i somras, när jag gick och lade mig, tänkte jag på skotten. Vad som hade hänt om jag inte hade kastat mig. Det var lite obehagligt. Sedan försvann tankarna under en tid men nu är de tillbaka på grund av den kommande rättegången.

Om en dryg vecka promenerar Peter Digebrink ut i de aktuella skogarna igen, med ett gevär hängande över axel.

Älgjakten vill han inte vara utan.

– Det är ett stort intresse. Man kan ju inte sluta med allt som är roligt. Jag överlevde ju.

0920-26 29 32

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om