– Det som skulle kunna få mig att gå tillbaka till landstinget är främst om det blev en ändring på arbetstiderna och att man fick lättare att få ledigt. Men också om man fick större chans till interna utbildningar och kanske åka iväg på någon kurs. Men det har inte funnits pengar på länge.
Yvonne Juuso är 39 år, har jobbat som sjuksköterska sedan 1995 och vidareutbildade sig till operationssköterska 2001.
– Jag sade upp mig 2010 när jag fick ett erbjudande från Hermelinen. Jag var väldigt sliten då på grund av arbetstförhållandena på operation.
Jour- och beredskapstjänstgöringen innebär bland annat 16 timmars pass i sträck.
– Man börjar halv fyra på eftermiddagen och jobbar till halv två. Sedan har man jourtid till åtta. Då kan man få sova för 30 kronor i timlön. Men oftast måste man arbeta. Det ger ju bättre betalt men man är så slut att man bara vill sova. Det är heller ingen patientsäkerhet i det. Plus att dagen efter är helt förstörd.
Sedan förra hösten försörjer hon sig som frilansande operationssjuksköterska. Hon jobbar i Norge, Visby och Luleå.
– I höstas jobbade jag två veckor åt gången Lillehammer och sedan var jag ledig två veckor. De veckorna jobbade jag hemma i stället.
På hemmaplan var hon anställd av bemanningsföretaget Läkarjouren och tog arbetspass på ortopeden i Piteå.
– Det fungerade bra. Men man måste ju vara medveten om att man inte får pensionen inbetald. Och i Norge måste man jobba ett visst antal timmar per kvartal för att få norsk pension.
Nu jobbar hon bara privat och hyr ut sig själv. Två veckor i Visby och sedan två veckor i Sunderbyn. Till hösten ska hon börja jobba i Lillehammer igen.
– Man kan tro att det är ett slitsamt liv men jag är mycket mer utvilad nu. Det är lugnare tempo och mer personal. Och jag kan själv välja vilka veckor jag vill jobba och vilka jag vill vara ledig. Det är inga problem att få jobb.
Lönen då? Jodå, det är skilda världar.
– När jag sade upp mig 2010 hade jag 27-28 000 i grundlön före skatt. I Norge får jag ut 19 000 på en veckas jobb. Men då är det jobb måndag till söndag, och en stor skillnad är att norrmännen bara har 35 timmars arbetsvecka och övertiden ger ganska bra.
Yvonne Juuso bedömer att hon får ut cirka 40 000 kronor i månaden nu, vilket alltså innebär en månadslön på drygt 60 000 kronor.
– Det är klart att det är lockande. Man tjänar bättre och är piggare. Men man är ju mycket borta från familjen. Och man tappar gemenskapen med arbetskamraterna. Det är de stora nackdelarna.
Att arbetet är mindre slitsamt beror på arbetsförhållandena.
– I Norge har de mycket mer kringpersonal. Exempelvis städpersonal som städar operationssalarna och fler undersköterskor som ser till att det blir ett bra flöde. Då hinner man äta och förbereda sig för nästa operation. Det är ju helt galet att man ska utbilda sig fyra år och ändå behöva städa? I Visby är det treskift i stället för jourtjänstgöring, plus mer personal.
Yvonne Juuso är inte förvånad över utvecklingen i Norrbotten, med kris på sköterskor, inställda operationer och skenande kostnader för landstinget, som tvingas hyra in sjuksköterskor dyrt.
– Det har varit på väg länge. Det är en farlig utveckling. Jag förstår inte hur de som styr tänker. När de stängde i Kalix sades det att det inte skulle märkas i Sunderbyn. Men trycket är mycket högre nu. Och vart försvann kompetensen? Det kom tre sköterskor, varav en ska sluta för att hon inte orkar pendla längre.