Laila Sehlberg jobbar som sjukhuspräst på Sunderby sjukhus sedan 2011. Samtal om sorg och död är inte något ovanligt för henne, på Sunderby sjukhus möter hon det dagligen i sitt arbete, i snitt dör tre personer per dag på sjukhuset.
– Jag tycker man ska använda ordet död när man talar med barn. Många vill inte säga det, jag var med en gång när ett dödsbud lämnades och man använde ordet bårhus vilket blev svårt för barnet att förstå.
Att tala om döden med barn behöver inte vara svårt och krångligt, tvärtom.
– Prata om döden. Försök att lyssna på barnet, berätta vad du själv tänker och vad till exempel farmor tänker, fråga vad barnet hört och tänker. Många gånger kan barns tankar om döden vara väldigt fina.
Laila Sehlberg säger också att det är bra att vara tydlig men samtidigt är det viktigt att inte fördjupa sig i detaljer.
– I samtal med små barn kan det vara bra att censurera efter barnets ålder och känslonivå. Det är även bättre att själv i en trygg miljö berätta vad som hänt i stället för att barnet ska höra det på skolgården. Det blir svårare att processa då.
Hon säger också att ibland kan det vara fint att göra en rit hemma, tända ett ljus och säga några ord.
– Man gör en liten symbolisk handling. Man kan även be barnet måla en teckning och ställa frågor kring vad barnet målat och på så vis tala om döden.
Laila Sehlberg beskriver barns sorg som randig.
– Barn går in och ut ur sorg. Ena stunden kan de leka och skratta, nästa sekund kan de tänkta på personen och bli ledsen för att lika snabbt tacka ja till erbjudandet från ett annat barn om att leka med hink och spade.
Ibland är även ondska en del av döden, hur talar du med barn om ondska?
– Man kan tala om människans ondska i det lilla. Man kan säga att ibland är det svårt att förstå för vuxna också, att många är illa berörda av det här. Tack och lov är det ganska ovanligt med ondska av det här slaget.
Vad gör du själv när du blir illa berörd eller ledsen?
– Ibland går jag upp till sjukhuskyrkans lokaler och tänder ett ljus i vår ljusbärare. Eftersom jag har en tro så litar jag på att Gud har omsorg om de människor som jag lämnar över i bön. Bönen är min största avlastning i mötet med lidande. Ibland brukar jag påminna mig om att de flesta människor är goda och att de goda krafterna är starkast. Att döda en annan människa är ett brott mot livet och våra barn är vi allra räddast om och vi förfäras extra när ett barn är offer.