Teddy McElwain skymtar i ett fönster i höjd med himlen på Sunderby sjukhus. "T som i Titti och T som i Teddy", ropar den rödklädda sjukhusclownen nedanför.
– Hej, jag heter Teodor men ni kan kalla mig Teddy, ropar en pojke från ett fönster i höjd med himlen på Sunderby Sjukhus.
– Hej Teddy, jag heter Titti, vi börjar på samma bokstav. T som i Titti och T som i Teddy, ropar den rödklädda sjukhusclownen i rosa skor.
Teddy McElwain berättar att han har en maskin med knappar vid sig och att han inte kan komma ner på gården. Det är bara hans pappa som är läkare som får trycka på knapparna men pojken i blå keps verkar redan veta allt.
Sjukhusclownen Titti får ett klistermärke av Teddy Mc Elwain. "Han har två klistermärken och gav mig det ena. Då är man en bra vän", säger hon.
Han lutar sig försiktigt fram i fönstret, vevar med armen och skickar ned ett klistermärke till sin nya vän. Titti blir överlycklig.
– Han har två klistermärken och gav mig det ena. Då är man en bra vän, säger hon och en tår singlar ned längs kinden.
Det är det första fysiska mötet mellan sjukhusclownerna och barnen sedan pandemin satte stopp för allt. Saknaden har varit stor, både för barnen, clownerna, föräldrarna och sjukhuspersonalen. Plötsligt förvandlas sjuksköterskornas visir till luciakronor, leksaksbilen ger en direkt skjuts till Hötorget i Stockholm och såpbubblorna kan få vem som helst att flyga.
Den tråkiga sjukhusmiljön blir till ett nytt universum, där glädje möter sorg, och där barn får vara barn.
Sjukhusclownerna håller till i källaren, de är nio stycken men i dag är det Signe och Titti som tittar ut. Vanligtvis besöker de barnen två till tre gånger i veckan. Men det senaste året har det endast varit zoom-möten och lek via digitala kanaler som gäller. Bland annat har de spelat in filmer som de publicerat på sin Facebook-sida.
Mats Lindvall, överläkare och lekterapeut, lyfter av sig visiret ute i sjukhusets kanske enda lekpark.
– De har varit saknade av oss alla. Det betyder mycket att bara få chans att glömma bort det sjuka för en stund, clownerna ger barnen världen utanför, säger han.
Clowngeneral Marianne Lindgren förbereder hinkarna med såpbubblemedel och höjer ett spö i skyn.
– Nu kommer de, ropar hon och omgivningen fylls av förväntan.
Det är sjukhusclownerna Titti och Signes första besök på Sunderby sjukhus sedan pandemins start. Titti gläds tillsammans med barnen åt de enorma såpbubblorna som kan få vem som helst att flyga.
Sjukhusclownerna kan trolla och kapsla in folk i bubblorna som kan ta dem till andra sidan planeten om de så önskar.
Signe och Titti presenterar sig "Hallå hallå" och börjar genast blåsa och hoppa efter de enorma bubblorna. De slänger sig upp på lekparkens gungor. Albin Pettersson Resin och brodern Lukas Pettersson Resin är på plats med mamma Anneli Resin. De brukar komma hit då och då för att leka.
– Kolla, vilken stor! , utropar Albin och åskådarna klappar i kör.
Sjukhusclownerna kan dessutom trolla och kapsla in folk i bubblorna som kan ta dem till andra sidan planeten om de så önskar.
Mika Örn har tagit plats i leksaksbilen några meter bort. Signe slår sig ned i sätet och Mika tar dem hela vägen till Stockholm.
Mika Örn och sjukhusclownen Signe har tagit sig hela vägen till Stockholm denna dag. "Det här kommer jag komma ihåg jättelänge", säger Signe.
– Det här kommer jag komma ihåg jättelänge, säger Signe efteråt. De har strosat runt på Hötorget. Föräldrarna spricker upp i leenden.
Sjukhusclownerna samlar på sig minnen tillsammans med barnen som gör att jordens varv runt solen snurrar lite långsammare.
– När det är sorgligt tar man tillvara på det som varit glatt, säger Signe.
Men även en sjukhusclown kan ha ont i hjärtat.
Men även en sjukhusclown kan ibland ha ont i hjärtat. "Ibland är det sorgligt om ett barn är sjukt och någon måste resa iväg till Nangijala, då får man ännu ondare i hjärtat. Men man får minnas de goda stunderna", säger Signe.
– Ibland är det sorgligt om ett barn är sjukt och någon måste resa i väg till Nangijala, då får man ännu ondare i hjärtat. Men man får minnas de goda stunderna. Sorgen kommer från kärlek, säger Signe.
När leken är slut säger sjukhusclownerna "tjing tjong", aldrig "hej då" eller "vi ses", och beger sig till källaren.
Ut kliver Anna Behm och Catarina Engström.
Anna Behm, som jobbat inom skolvärlden sedan hon var tjugofem år, har alltid gillat att stå på scenen. Hon är uppfostrad i en anda av att göra gott, berättar hon.
– Då är man rikast, det har jag fått med mig sedan jag var liten. Min mamma har varit avlastningsfamilj till ett barn med Downs syndrom. På något sätt ligger det nära mig, gör man gott för andra så gör man gott för sig själv.
Anna Behm drömmer om att utbilda sig inom akrobatik och söka till Clowner utan gränser. "Jag är uppfostrad i en anda av att göra gott", säger hon.
Anna Behm har varit mycket på sjukhus redan innan då en nära anhörig varit svårt sjuk i cancer.
– Jag har mött en del tragik innan jag började med det här. Vi har varit familjehem till många trasiga barn och jag har mött flera i skolvärlden. Så det var jag inte rädd för. Min farhåga är mer att göra bort mig i rummet, att säga något plump och opassande. Då är det bra att man är två, så man snabbt kan rädda upp situationen, säger Anna.
Hon drömmer om att utbilda sig inom akrobatik och söka till Clowner utan gränser.
Catarina Engström började som sjukhusclown 2016. Hon arbetade som konstnär och konstpedagog på Kulturskolan.
"Jag har mött barn som inte skrattat i hela sitt liv för att de varit sjuka hela tiden. Att få dem att riktigt bubbla av skratt samtidigt som föräldrarna slappnar av är det bästa som finns",
säger Catarina Engström.
Det hela började med att hon som bildpedagog på Kulturskolan övertalades till att vara med i teaterföreställningen En Midsommarnattsdröm för barn. Efter hon medverkat i den uppsättningen ville hon fortsätta med teater.
– När jag såg annonsen om att Lule stassteater sökte sjukhusclowner tänkte jag att "vad kan hända?", berättar Catarina Engström.
Precis som Anna Behm gick hon på audition, blev utvald och fick den utbildning som krävs.
Catarina har jobbat inom skolan och barnomsorgen innan. Hon har öppnat sitt hem för utsatta barn och familjen är numera kontaktpersoner.
Att vara sjukhusclown är det bästa arbetet hon någonsin haft och har gett henne en annan syn på livet, berättar hon.
– Jag har mött barn som inte skrattat i hela sitt liv för att de varit sjuka hela tiden. Att få dem att riktigt bubbla av skratt samtidigt som föräldrarna slappnar av är det bästa som finns.
Efter mötet med barnen slår de sig ned i fikarummet och samtalar om vad de upplevt. I bakgrunden hörs klockans tickande slag. Några nydoftande barnböcker om människokroppen står uppställda på rad i fönsterkarmen.
Att ha fingertoppskänsla är a och o, berättar de.
– Har man inte det faller allt, säger Catarina Engström.
Trion Catarina Engström, Marianne Lindgren och Anna Behm pratar ut efter varje besök på sjukhuset. "Vi ser inte det sjuka när vi går in, utan allt det friska. Något annat finns inte", säger Catarina.
De avlastar även vården i sitt arbete.
– Vi kan vara smärtdämpare och få barn som inte vill dricka att göra det. Vi kan få dem som inte vill röra på en arm att vilja göra det. Det är så mycket som händer i leken. Där finns inga måsten, säger Marianne Lindgren.
– Jag kan tycka att vi även skulle in på andra avdelningar också. Det finns föräldrar som ligger inne på palliativa som har småbarn. Att låta dem se barnen leka i det rummet ger energi, säger Anna Behm.
Nu tar sjukhusclownerna sommarlov. Kanske även Teddy.
– Vi ser inte det sjuka när vi går in, utan allt det friska. Något annat finns inte, säger Catarina Engström.