The Shanes var under 60-talet ett av Sveriges största band. Från vänster: Tommy Wåhlberg, Staffan Berggren, Svante Elfgren och Tor-Erik Rautio.
Den 20 mars avled Tor-Erik Rautio, 78 år. Han var trummis i rockgruppen The Shanes som hade sin storhetstid mellan 1963 då bandet bildades och 1967 då medlemmarna ryckte in för militärtjänstgöring.
För en av sönerna, ishockeymålvakten David Rautio, 38 år, kom insikten om hur stora Shanes var i vuxen ålder.
– När de 2010 i Piteå hade sin första återförening med originalmedlemmarna så åkte jag och min bror dit. På vägen dit så undrade vi vilka som skulle vara intresserade av att lyssna på några gamla gubbar som spelade musik. När vi kom fram så såg vi att det hade kommit hur mycket folk som helst. Det var som den första ögonöppnaren, för annars har man bara hört av andra hur stora de var. Farsan var en klassisk norrlänning som aldrig skröt om hur stora de var eller pratat om hur stora framgångar de haft, säger han.
– När det satt för Tor-Erik, då satt det. När man lirar bas så spelar man med trummisen och när det funkade för oss då tittade vi på varandra och tyckte att: nu svänger det, säger Svante Elfgren, som var bandet basist.
Bandet utökades 1964 med Lennart Grahn från Luleå. 1966 lämnade Staffan Bergman bandet och ersattes av Kit Sundqvist som sedan blev gruppens låtskrivare.
Idag är Svante Elfgren den ende av de fyra originalmedlemmarna som är i livet. För ett år sedan, i april 2023, avled Tommy Wåhlberg och 2017 avled Staffan Berggren.
Under storhetstiden räknades Shanes som en av de absolut största banden i Sverige.
– Vi var tvåa efter Hep Stars i Sverige. Det var Hep Stars, vi och Tages, säger Svante Elfgren.
En höjdpunkt blev mötet med The Beatles. Den 29 juli 1964 var The Shanes förband åt The Beatles. Då tog de den här bilden bakom Ringo Starrs trumset.
Den 29 juli 1964 kom en höjdpunkt när de spelade som förband till The Beatles, när de spelade på Johanneshov i Stockholm.
– Det var kul. De frågade var vi kom ifrån. Vi sa att vi kom från norra Sverige, ovanför Polcirkeln, och att de måste komma dit och spela under midnattssolen. De ska vi göra, sa de, men det sprack för världen och USA kom emellan, berättar Svante Elfgren.
Efter Shanes storhetstid så fortsatte Tor-Erik Rautio att spela i olika konstellationer, vilket sonen David Rautio minns.
– Hela min uppväxt var uppbyggd kring musik. På somrarna åkte vi till västkusten när de spelade sin musik. På påsken var vi ofta till fjällen. Han spelade mycket i olika band så det var mycket musik. Under uppväxten förstod jag aldrig hur stora Shanes var. Det hade jag ingen aning om, utan jag har bara varit med på dansbandstiden och sett den biten av hans musikkarriär, men det var spännande, säger han.
Shanes under en återförening i Piteå 2010. Från vänster syns Tommy Wåhlberg, Svante Elfgren, Lennart Grahn, Peder Sundahl, Tor-Erik Rautio, Kit Sundqvist och Staffan Berggren
Shanes var tonårsidoler var de än spelade, men en något annorlunda spelning inträffade i Niemisel, minns Svante Elfgren.
– Där blev det nästan kravaller. Raggarna från Luleå och Boden blev utestängda, men då tog de en stock och slog in dörrarna och så strömmade de in. Då åkte polischefen hem. När de väl var inne så hände inte så mycket. Vi spelade och de var upp och dansade, säger han.
När spelade ni ihop sista gången?
– Jag tror det var 2011. Vi hade spelat några år och då var vi alla sju som spelat i bandet med på scen. Tor-Erik hade fått besvär med andningen så vi hade Peder Sundahl med på trummor, men Tor-Erik var med iallafall och spelade lite tamburin och maracas, säger Svante Elfgren.
Tor-Erik Rautio avled efter en lång tids sjukdom.