Det rådde ingen tvekan hos de sex eleverna vilken pjäs de skulle välja, för de får alltid själva välja examenspjäs.
– Vi läste pjäsen tillsammans och kände gemensamt att vi tyckte om den. Det sa klick, säger Josefine Koskinen.
I sex veckor har de repeterat pjäsen under ledning av regissören Rasmus Lindberg. Den 23 april är det premiär och det blir ytterligare 17 föreställningar i Luleå, innan avslutningen sker med fyra föreställningar på Stockholms stadsteater.
Så här beskriver Rasmus Lindberg pjäsen:
– Den utspelar sig på en kinakrog där det arbetar många papperslösa. En av kockarna får tandvärk men kan inte få någon tandvård eftersom han är papperslös. Tanden får dras ut i köket, men det går så illa att kocken förblöder. I samma hus finns också hans syster som är sexslav hos en man som äter på kinakrogen och som säljer systern till andra män som också är krogens gäster.
Rasmus Lindberg beskriver pjäsen som en svart ko-medi och där svärtan framträder under den senare delen av den 90 minuter långa enaktaren.
Hanna Nygårds, 28 år, är en av de sex studenter som tillbringat tre år i Luleå och blivit skådespelare. Hon har rötterna i Fagersta.
– Där finns en amatörteater och mamma var engagerad i teaterföreningen. Jag fick följa med henne när hon inte fått någon barnvakt och jag blev kvar på teatern.
Det blev inget rakt spår in i teatervärlden efter uppväxten i Fagersta. I stället typiska ungdomsjobb, i butik, på restaurang och barer.
– Jag gick Wendelsbergs folkhögskola med inriktning på taldramatik och Nordiska teaterskolan med inriktning på fysiskt skådespeleri. Sedan sökte jag alla teaterhögskolor och kom in här i Luleå. Det är jag verkligen glad över.
Hon beskriver de tre åren i Luleå som omvälvande.
– Det händer så mycket med en själv. Det är en speciell situation att bo här i Luleå. Ingen av oss kommer från Norrbotten och det blir mycket fokus på skolan och skådespeleriet. Nästan dygnet runt.
Hanna Nygårds gillar valet av examenspjäs, att det blev Schimmelpfennigs moderna klassiker.
– Det har aldrig förr hänt att alla avgångseleverna varit eniga om en pjäs. Vi är ju trots allt sex olika individer. Men pjäsen har ett tema som tilltalar oss och som är viktigt. Sedan finns det också en lekfullhet i texten och stora skådespelarutmaningar. Den känns både lustfylld och viktig för den visar också på en grymhet i vårt samhälle.
Och alla sex får spela kockar och i samma kockutstyrsel.
– I originalmanuset är det fem kockar, men vi fördelade om replikerna så det blev sex. Så vi spelar kockar allihopa, men det är också andra rollfigurer.
Under examensföreställningarna får de möta publiken, både i Luleå och i Stockholm.
— Det blir verkligen inte samma föreställning från första till sista. Därför är spelperioden viktig.
Hos alla sex finns hoppet om att bli upptäckt av någon regissör eller teaterchef.
– Nu vill vi få jobb och det är vad vi hoppas på när vi spelar examenspjäsen. Tyvärr är Stockholm viktigt, för det är inte så många regissörer som kommer till Luleå och ser den här. Vi får åka till Stockholm för att träffa branschen.
Vilken drömroll har då en nyutexaminerad skådespelare? Hanna Nygårds blir tyst och funderar ett slag:
– Nej, jag har ingen drömroll. Jag går igång på pjäsidéer eller projekt. Den här pjäsen är bra. Sedan gillar jag det som Anna Petterson gör. Hon är konstnärlig ledare på Strindbergs Intima teater.
Kanske sitter Anna Petterson i en av de 88 stolarna i Kilen, Stockholms stadsteater, när ridån den 2 juni går upp för avgångsklassen från Luleå.