Anneli Furmark skriver serieromaner. Det lever hon på. Men hon målar också och ställer nu ut ”Bilder från norr” hos Bodens konstgille. ”Det var ju målandet jag började med”, säger hon om sin mera okända, andra sida.
Det är akvareller och tuschteckningar som visar hus och fjällandskap, ibland en hund och ibland skuggan av en människa som står och fotograferar hus.
– Det är ett hus som återkommer. Det var ett hus i en vägkorsning och som jag såg när jag åkte buss på Lofoten. Det bara satte sig i minnet. Jag har ingen personlig relation till något av husen jag målat.
Och nästan alla hus är hämtade från norr, men där finns ett undantag.
– Det här är ett tyskt hus. Jag såg det i en by i Tyskland. Det är en gymnastiksal och det var en magisk byggnad.
Där finns också ett hus från Island, en lådliknande byggnad på en grön kulle och med en outgrundlig himmel i bakgrunden. Island är lite av undantaget, annars kommer den mesta inspirationen från Norge, norska hus och norskt vresigt landskap.
– Det har blivit mycket Norge. Min förra bok utspelar sig i Norge och jag reste dit för att se landskapet. Också min senaste bok ”En sol bland döda klot” har handlingen förlagd till Norge.
Det finns en målning som är annorlunda. Eller egentligen flera målningar, många som fogats samman.
– När du tittar i digitalkameran kan du få upp en massa små bilder. Det är något som aldrig kan återkallas och det ville jag göra som en målning. Jag fick hålla på länge för bilderna skulle ju vara relevanta. Gjorde en där och en där och sedan skulle det hänga ihop formmässigt, säger hon om bildsamlingen som nästan har formen av ett album.
Fotografiet har stor betydelse för Anneli Furmark.
– Jag använder fotografier som inspiration, men målar inte av fotografierna. Sedan tecknar jag mycket, från tåget, från bussen och på kaféet. Jag har alltid skissblocket med mig. Färgerna får kameran hjälpa mig med.
I utställningen finns utdrag ur senaste serieboken, men det är akvarellerna och tuschteckningarna som har huvudrollen. De är skapade de senaste två åren.
Anneli Furmark föddes i Vallentuna, men kom redan som liten till Luleå, där hon växte upp. Hon började måla och det bar till konstlinjen på Sunderby folkhögskola. 1991 gick flytten till Umeå och konsthögskolan. Det var efter konsthögskolan hon började teckna serier, som sedan blivit serieböcker och serieromaner.
Uppväxten i Luleå återfinns i en av serieböckerna. Den har titeln ”Röda vintern”.
– Jag hann vara med om 1970-talets progressiva tid i Luleå, med musiken och det politiska engagemanget. Det skildrar jag i boken. Det blev mycket blå färg i teckningarna, för det utspelar sig under vintern.
Anneli Furmark har varit med om den stora framgången för serieböckerna.
– Det har hänt jättemycket de senaste 15 åren. Serier är ju ingen ny konstform, alla har ju växt upp med serier. Min 83-årige far läste Karl-Alfred. Så det är hela åldersskalan bland dem som nu läser serieböcker. Men det har tagit tid för serieboken att komma in i finrummen.
När det gäller tecknare har Anneli Furmark ett föredöme.
– Tove Jansson är störst av alla, min största idol. Hon är bäst, teckningarna är så bra, inte klokt så bra. Sedan kunde hon så mycket annat också, skulpterade, gjorde muralmålningar, målade akvareller och skrev så fina texter, de bästa sångtexter som skrivits. Det är bara en sak hon inte var bra på och det var att måla i olja.
Så Anneli Furmark gör inte alltid som Tove Jansson. Hon låter oljemåleriet vara.