Bogserbåten Vilja vid kaj i Luleå. I vinter kommer den troligen att placeras i Piteå som förra vintern, men det bestäms slutgiltigt i höst.
När befälhavaren Mikael Rönnbäck drar igång motorerna på bogserbåten Vilja och sakta lämnar kajen i Luleå hamn så hörs knappt ett ljud. Strax ska Vilja tillsammans med den äldre bogserbåten Viscaria assistera en färdiglastad 55 000 tons malmbåt att lämna hamnen.
– Märker du hur tyst den är? Det är bara elmotorerna som går, säger John Sundvall som är teknisk chef och som också åker med på det här uppdraget.
Vilja är specialbyggd för de förhållanden som råder i norra Bottenviken. Den är designad av kanadensiska designfirma Robert Allan men byggd i Spanien. Under hela processen var personal från Luleå hamn med och kunde påverka designen.
Knappt 160 miljoner kronor kostade Vilja när den levererades i juli 2019. Båten, som både kan bogsera och bryta is, är en ASD-konstruktion, med två 360 grader svängande styrenheter med tunnlar i aktern. Något roder finns inte. 2013 kom ett krav att över ett visst tonnage på fartygen så måste man ha en ASD-bogserbåt. Före Vilja levererades hyrde man in en båt från Finland.
– Det som är unikt är att vi har en stor batteribank och att det efter dieselmotorerna sitter elmotorer, som också kan fungera som generatorer. Under det här uppdraget kör vi dieselmotorerna i en kvart. Övrig tid kör vi elmotorerna, säger John Sundvall.
Ute på däck står matrosen Marcus Hansson och fångar in bogserlinan från malmfartyget. Den äldre bogserbåten Viscaria finns vid fartygets för och tillsammans med Vilja drar de ut fartyget från kajen.
– Vi kopplar vår stäv till aktern på fartyget. Sedan går vi bakom fartyget och fungerar som en broms och ibland som ett extra roder åt fartyget. Det kan man inte göra med en konventionell bogserbåt, säger Mikael Rönnbäck.
I en toppmodern miljö förlitar man sig på en gammal beprövad teknik. En telefonlur av gammalt snitt. Befälhavaren Mikael Rönnbäck och matrosen Marcus Hansson.
Luleå hamns tre bogserbåtar servar förutom hamnen i Luleå även hamnarna i Karlsborg och Piteå. Förra vintern var Vilja stationerad i Piteå då det var för grunt i Luleå.
– Det gäller vintertid när vi går in till Cementa. Där är det grundaste stället vi opererar på. Vid lågvatten tycker vi inte att vi har tillräcklig marginal utanför Cementakajen. Vi hade tidigare en propellerskada som vi inte vet var den uppkom, men vi tror att det var där som det hände, säger John Sundvall.
Vattenståndet i Bottenviken styrs på kort sikt av lufttrycket och vindarna.
– När man går i is så kör man motorerna med hög hastighet och då blir det ett otroligt sug genom propellertunnlarna. Då finns det en risk att det kan suga upp något som kan skada propellrarna. Därför valde vi förra vintern att ha Vilja i Piteå. Det blir troligen så även denna vinter men beslutet fattar vi i höst, säger John Sundvall.
I fören på malmfartyget finns den äldre bogserbåten Viscaria.
Hur det blir i framtiden med hamnen utanför Cementa är i dagsläget osäkert.
– I Malmportenprojektet är det inte sagt att det ska muddras vid Cementahamnen. Vi får också se vad som händer med Cementa och deras leveranser. Problemet här upp är också att det blir grundare på grund av landhöjning och sedimentering. Det är möjligt att vi gör en återställningsmuddring men idag har vi ingen plan på det, säger John Sundvall.
Upp på bryggan har matrosen Marcus Hansson kommit och satt sig bredvid skepparen Mikael Rönnbäck. Marcus uppgift är att sköta vinschen med bogserlinan tills malmfartyget är uppe på leden ut ur hamnen. Därefter är uppdraget genomfört och det är dags att återvända till hamnen.