Luleå domkyrka byggdes 1893 och genomgår just nu en omfattande renovering exteriört där byggnaden får en ny kostym. Både tegel och murbruket mellan teglet ska bytas ut.
Ett omfattande jobb, konstaterar Mona Eriksson när hon sitter i gräset utanför kyrkan. Vi gör en intervju (se filmen ovan) medan Luleåblåsten tar i.
När tegelbitar började falla från kyrkan var det dags att göra något.
– Vi tror det har med miljöförändringar att göra, det är blöta höstar och det fryser på. Då spricker det, säger hon.
Hur är byggnaden att jobba i, för dig?
– Det är fantastiskt. Jag har jobbat här i över 20 år och nästan varje gång jag går in i kyrkan tänker jag, vilken vacker arbetsplats! Nu sitter jag inte där varje dag, men när jag går in och har verksamhet där inne så tänker jag det. Att få jobba på ett ställe som är så vackert.
Hur skulle du beskriva kyrkan, om den var en person?
– Vad spännande fråga. Jag skulle nog säga att den är stillsam, glad och välkomnande ... Omfamnande.
Vilken del av kyrkan tycker du bäst om?
– Just nu tycker jag nog bäst om barnaltaret som vi har gjort. Det blir också väldigt inbjudande till att det får vara lekfullt i kyrkan. Att det är lekfullt gör också att folk känner att det här är en plats för mig. Och så finns det ett rum som heter bönerummet, där prästerna har samtal. Det är också ett jättefint rum, säger hon.
Du kan lägga din röst på något av de fyra husen på vår sajt.