Scenografen skapar ett hem av luft och ljus
Hon kan vara kreativ på många platser - men inte alla. Bakom ett skrivbord placerat mot en vägg tar det stopp. - Hjärnan slocknar där väggen börjar. För att jag ska kunna visionera måste blicken ha möjlighet att vandra, säger Mona Knutsdotter, scenograf.
Fotograf: Tomas Bergman
Foto:
Under många år satt hon periodvis hemma och funderade, skissade och byggde modeller. Arbetet skedde i samråd med regissörer och teaterns hantverkare, men vardagsrummet
i Svartöstaden var hennes bas under förberedelsetiden.
För två år sedan gick hon från delat till eget arbetsrum på teatern och slutade att arbeta hemifrån. Det innebar nya möjligheter men också en hel del tanke-arbete. Att utforma bostaden till ett annat slags kreativt rum visade sig vara en rejäl utmaning även för en som är tränad att tänka på ljus- och färgsättning, inredning, dekor och rekvisita.
- Småbarnsåren har jag bakom mig och jag behöver inte längre vardagsrummet för att arbeta i. Nu försöker jag skapa en bostad som ska inbjuda till samtal och inspirerande umgänge, säger hon.
Det låter kanske enkelt, men har inte varit helt lätt att åstadkomma i en lägenhet på 68 kvadratmeter, där Monas son Knut förfogar över ett rum och de två fjärilshundarna - små förvisso, men livliga - också kräver utrymme.
En fördel med 40-talslägenheten är att det är högt i tak och stora fönster. Den ligger på andra våningen, vilket ger stort ljusinsläpp från himlen och fin utsikt över stadsdelen. Från vardagsrummet ser man älvens vatten.
- Jag skulle ha svårt att skapa något i ett rum med lågt i tak och lådkänsla. Jag älskar den här lägenheten, säger Mona och berättar att hon planerar att bo kvar på Laxgatan hela sitt liv.
Det första hon gjorde för att öka känslan av rymd var att slänga ut de två skrivborden
i vardagsrummet, som hon behövt för sitt arbete. Ut åkte också alla skisser, allt arbetsmaterial och annat med direkt koppling till arbetet. In kom i stället ett rejält matbord, som på sikt ska bytas ut mot ett ännu större med fler sittplatser. Framför soffan har hon valt att inte ha något bord; hon är rädd om den fria golvyta som finns.
Därefter började hon rensa, organisera och sortera. För första gången i sitt vuxna liv gick hon metodiskt loss på allt hon sparat, samlat och dragit på sig under årens lopp. En del möbler och annat som hon bevarat av sentimentala skäl förpassades ut ur bostaden.
Med feng shui-bibeln Rensa
i röran till stöd sorterade hon ut flera kassar böcker, något som tidigare känts otänkbart.
- Jag har även försökt rensa på ett mentalt plan. Jag använde en hel helg till att göra undan ofärdiga saker, sådant som annars ligger och tar energi.
Mona Knutsdotter har alltid varit modest i sina färgval, alltid försiktig med stormönstrat och starka kulörer. Till väggarna
i vardagsrummet valde hon nu en mellangrå tapet. Även hallen och sovrummet går i grått.
- För mig är grått en kreativ färg. Den skiftar i hela spektrat från violett till blyertsgrå beroende på vilket ljus som faller in. Som betraktare skapar man sin egen nyans.
Färgvalet ser hon som viktigt både för trivseln och skapandet.
- Jag fungerar inte i aprikos- och terrakottafärgade miljöer - där blir hjärnan överhettad.
För att hålla rummet så lugnt som möjligt har hon tagit ner all konst från väggarna. I stället får växter - däribland de skulpturala klippkaktusarna - fungera som blickfång.
I taket hänger den fågelboliknande lampan Nest; när den tänds bildas en stor skugga i taket som liknar den från en björk.
Som scenograf hämtar hon många intryck från naturen. Det kan handla om strukturen på nattgammal is, spindelvävens mönster
eller flugans gång i taket.
- Naturen är det ultimata kreativa rummet, båda att vistas
i och inspireras av. Men egentligen tar jag till mig av det mesta jag ser omkring mig. Att titta på byggnadsmaterial i en trävaruhandel kan vara oerhört intressant. Allt kan komma till användning, nu eller i framtiden, säger Mona Knutsdotter.
Så jobbar vi med nyheter