Renskötaren Sanna Vannar har renarna i Selet. "Det här är mammas ren som hon har skött om hemma på gården", säger hon.
Sanna Vannar sitter på knä i snön och tar fram renlav ur en säck. Runt omkring henne står renarna och en av dem vågar sig fram.
– Det här är mammas ren som hon har skött om hemma på gården. Man vill egentligen inte ha dem så här tama så de kommer fram till människor hela tiden, säger hon och räcker fram lite renlav.
En bit bort mellan tallarna kan man skymta Kolkallberget där renarna betat för någon dag sedan. Det är i början av april och nästa dag ska renarna lastas på lastbilar och transporteras upp till fjälls. Om en månad sker kalvningen.
Sanna Vannar är 28 år och bor i Jokkmokk. Uppväxt i en renskötarfamilj var yrkesvalet inte svårt.
– Jag har nog alltid velat jobba med renar. Jag tycker det är roligt med djur och så får jag vara ute. Det blir mer som ett liv och inte bara ett jobb. Som den här vintern då vi bott här i Luleåområdet. Där renen är, där är också vi, säger hon.
Sedan början av december har de varit i området kring Bälingeberget, Stora Bodberget, Svallmyrberget, Kolkallberget och Torrberget
– Det har varit en bra vinter ända tills det blev skare i början av mars. Det är bra att se att renarna är i bra form. Att de har ätit och har haft en bra vinter. De har gått på naturbete så vi har inte stödutfodrat dem annat än när det blev så hårt. Helst vill man inte utfodra då det inte är så bra för renen, utan det bästa är att renen får beta fritt, säger hon.
En bil stannar till och ut kliver Fredrik Juuso. Han är samisk samhällskontakt vid Svenska kraftnät.
– Vi bygger Aurora line och det påverkar deras ordinarie vinterbetesland. Det gör att de måste nyttja vinterbetet här, så nu är jag här för att höra hur vintern har varit, säger han.
Renskötaren Sanna Vannar lastar renlav på en skotersläde för att utfodra renarna i hägnet.
Det går åt mycket lav för att utfordra renarna.
Renskötaren Sanna Vannar har haft renarna på vinterbete strax utanför Luleå.
På väg in i hägnet med laven för att utfodra renarna.
Renskötaren Sanna Vannar har renarna i Selet.
Aurora line är den 400 kilowatts växelströmsledning som Svenska kraftnät tillsammans med Finlands transmissionsnätoperatör Fingrid bygger från Messaure, öster om Jokkmokk, till Pyhänselkä utanför Uleåborg i Finland. Kraftledningen sträcker sig längs med Sirges samebys vinterbetesland.
– Det är som en industripark så det går inte att ha renarna där då de blir störda hela tiden och de får inte betesro. Om två år hoppas vi åter kunna använda de vinterbetesmarkerna igen, men det är svårt att säga då vi inte vet hur stora konsekvenserna blir, säger Sanna Vannar.
Lunchpaus för renskötarna som samlar ihop renarna de haft på vinterbete mellan Bälinge och Selet.
Det naturliga betet var bättre förr. På den tiden var jag faktiskt med och skidrade runt renhjorden. Idag måste man ha så stort område att man måste köra skoter flera mil då renarna är så spridda. En del har också helt gett upp med naturbetet och ställt in sig på att helt utfordra, säger Elisabeth Nejne Vannar.
Fredrik Juuso, samisk samhällskontakt vid Svenska kraftnät besökte renhägnet. "Vi bygger Aurora line och det påverkar deras ordinarie vinterbetesland. Det gör att de måste nyttja vinterbetet här, så nu är jag här för att höra hur vintern har varit", säger han.
Vid en släpvagn står Sannas föräldrar, Per Anders Vannar och Elisabeth Nejne Vannar och lastar renlav på en skoterkälke. Elisabeth har sett hur renskötseln förändrats sedan hon började för över 40 år sedan.
– Du ser, nu måste man hålla på och mata renarna. Det naturliga betet var bättre förr. På den tiden var jag faktiskt med och skidade runt renhjorden. Idag måste man ha så stort område att man måste köra skoter flera mil då renarna är så spridda. En del har också helt gett upp med naturbetet och ställt in sig på att helt utfordra, säger Elisabeth Nejne Vannar.
Renar i hägnet som satts upp mellan Bälinge och Selet.
Sanna Vannar utfodrar en av renarna.
"De har gått på naturbete så vi har inte stödutfodrat dem annat än när det blev så hårt. Helst vill man inte utfodra då det inte är så bra för renen, utan det bästa är att renen får beta fritt", säger Sanna Vannar om de renar hon haft vinterbete mellan Bälinge och Selet utanför Luleå.
"Det har varit en bra vinter ända tills det blev skare i början av mars. Det är bra att se att renarna är i bra form. Att de har ätit och har haft en bra vinter. De har gått på naturbete så vi har inte stödutfodrat dem annat än när det blev så hårt. Helst vill man inte utfodra då det inte är så bra för renen, utan det bästa är att renen får beta fritt", säger Sanna Vannar.
"Det är inte bara renarna man ska ta hand om. Det är så mycket mer. Exploateringar, som till exempel skogsbruk och att det byggs kraftledningar. Det får jag lägga mycket tid på, men framför allt måste jag lägga mycket energi på det", säger Sanna Vannar.
Renskötaren Sanna Vannar har renarna i Selet.
För Sanna Vannar har de tio år, efter gymnasiet, som hon arbetat med renarna varit händelserika.
– Det är inte bara renarna man ska ta hand om. Det är så mycket mer. Exploateringar, som till exempel skogsbruk och att det byggs kraftledningar. Det får jag lägga mycket tid på, men framför allt måste jag lägga mycket energi på det. Så det har varit både och. Ibland har jag upplevt tuffa vintrar med svårt bete, men så har det varit några år som är jättefina och då känner jag att det ändå är värt att hålla på, säger Sanna Vannar.
"Det blir mer som ett liv och inte bara ett jobb", säger Sanna Vannar.