Sång och musik i en gränslös gemenskap

För kören Rafset från Luleå var texten bekant. Men inte för den Internationella kören, som består av ungefär 60 personer med 14 olika nationaliteter.
Den sistnämnda startade i slutet på februari. Efter sommarlov har verksamheten kommit i gång igen.
Flyktingbarn samlas
En gång i veckan kommer ett sällskap ensamkommande flyktingbarn för att delta i gemenskapen.
- Det kändes väldigt främmande från början. De vågade inte blottlägga sig i början. Det var en ny företeelse för dem, säger Anna-Lena Eriksson som arbetar med ungdomarna som kommer från Irak, Somalia och Afghanistan i Öjebyn.
En del av dem fann sig fortare än andra och vågade börja ta sig ton.
- Nu vågar de på ett helt annat sätt, säger hon och tillägger att sången inte är huvudsyftet med resorna, utan gemenskapen.
Över hälften av ungdomarna på boendet har fått uppehållstillstånd. Men övriga riskerar att avvisas. En del har till och med fått nej två gånger.
Hur påverkar det?
- Man vet aldrig när vi ska åka. Om och när och vilket humör de har. Om de är ledsna vill jag göra dem glada.
Även texternas innehåll kan påverka.
- Vissa sånger är så känslosamma, säger hon och nämner "Vem kan segla?" som handlar om att tvingas lämna någon man älskar. Vilket samtliga ungdomar har gjort.
Då kan det enligt henne bli långa mil till Piteå. Andra gånger är det lättare:
- Oftast sjunger vi hela vägen hem, säger hon och berättar om "Guantanamera" som samtliga har fastnat för.
Förutom sången lär sig ungdomarna svenska språket.
- Det här är en samling som kommer och går. Det är inga proffs, säger körledaren Monica Åslund och skrattar samtidigt som hon på engelska försöker förklara för den internationelle körledaren André de Quadros vad det är för sällskap han kommer att möta.
Världsvan körledare
Det är en man som tillbringade sina 22 första år i Indien. Därefter har han dirigerat i Australien och USA. Numera professor vid Boston university.
- Alla kulturer är intressanta. Jag har jobbat i fler än 30 länder, säger han och berättar om reser världen runt och möten med människor och körer.
Han är också involverad i ett hälsoprojekt i Indiens slum där många är analfabeter. Därför används sång och teater som kommunikationsmedel.
Att ständigt vara på resande fot kan ha sina baksidor, helst när man ständigt byter kontinenter.
- Jag vaknade upp i Lund och undrade var i hela världen är jag, säger han och skrattar.
När han träffade musikeleverna vid Adolf Fredriks musikskola i Stockholm påtalade han för eleverna hur förspänt de har det. Alla musikintresserade barn och ungdomar i världen har inte chansen att få den utbildning de får.
"Underbart"
Världsresenären är också nöjd med att Sverige tar väl hand om flyktingar. Han gillar också bilden av det mångkulturella Sverige.
- Sverige i dag är inte bara ljusa människor som pratar svenska. Underbart!
Körövningarna tar fart. André de Quadros vill höra rösterna och få deltagarna att känna rytmen. Dessutom uppmanar han dem att inte bry sig så mycket om texten.
Lite försiktigt drar sig Yad Khaled ut i korridoren. Det kändes lite övermäktigt att ge sig i kast med ännu ett språk.
Han lovar att försöka hitta en lämplig kärlekssång, på persiska eller kurdiska, med sig till någon senare träff med Internationella kören. För målet där är att få känna på flera språk.

Sång och musik i en gränslös gemenskap

Sången och musiken förenar oavsett födelseort. Dessutom sprider den glädje.- Mycket svårt, säger Yad Khaled om texten på litauiska.