Sandön - rena rama skafferiet

Renar på skärgårdsön Sandön utanför Luleå hör kanske inte till vanligheterna. Men sedan i början av december befinner sig närmare
1 800 renar på ön för vinterbete.
Anledningen är att betet är dåligt på Jåhkågaska Tjiellde och Sirges samebys traditionella vinterbetesmarker i skogarna mellan Jokkmokk och Svartlå.
Daglig kontakt
- Där är det fruktansvärt dåligt. Där finns det inte något mer, plus att det måste vara växelverkan på betet. Vi har haft två besvärliga vintrar och har varit tvungna att stödutfodra, säger Lars-Åke Spiik, som också är ordförande för Jåhkågaska Tjiellde sameby.
Totalt är det sju renskötare från Jåhkågaska Tjiellde och Sirges samebyar som tar hand om och vaktar den stora renhjorden. Men sedan några dagar är Lars-Åke Spiik här ensam. Han har daglig kontakt med renarna och tittar till dem.
Vi kör skoter ut från Lulviken till södra Sandön där renarna är.
Lugnande ord
Solen står lågt och kylan biter i kinderna. I tallskogen råder tystnaden. Snön ligger djup och när vi kommer närmare in i skogen ser man spår av renarna som skrapat bort den djupa snön och letat renlav på marken.
En älg betraktar oss ett tag innan han med fjädrande steg trampar vidare.
Och så plötsligt står renarna där.
Vi stannar skotrarna och väntar. En bit in i skogen runt omkring oss rör de sig nästan ljudlöst på behörigt avstånd. Lars-Åke Spiik säger några lugnande ord till renarna som känner igen hans röst.
- Ofta när vi är inne i hagarna går jag och pratar med dem och förklarar vad som ska hända, säger han.
Bästa betet
Under det halvmetertjocka snötäcket finns renlaven som renarna vill åt och som är basföda.
Lars-Åke Spiik skrapar bort snön och visar.
- Det är den de äter och den vi brukar plocka. Naturbetet är det mest förnämliga som finns. Man vill inte stödutfodra om man inte absolut måste, säger han.
Konsistensen avgörande
Allt handlar om bra bete, men om marken är frusen och laven är täckt med is eller hårdpackad snö ger sig renarna av för att leta nytt bete.
- Det är konsistensen på snön som avgör. När inte betet i botten är bra då betar inte renen, säger Lars-Åke Spiik och berättar att renarna kan vandra igenom ett område där det inte finns lav till ett annat område.
- Så man kan ju följa och se var den betat och se var lavområdena går i markerna, säger han.
Just nu befinner sig renarna på södra sidan av Sandön. Senare i januari-februari kommer renarna att flyttas utefter isen in till Klubbviken och i mars till Kallaxheden.
Normal cykel
När vårvintern närmar sig flyttas renhjorden tillbaka till fjälls igen.
- Det är en normal cykel för renskötseln att vi drar oss upp till fjälls mot kalvningslanden i april, säger Lars-Åke Spiik.

Sandön - rena rama skafferiet

Brist på bete har fått renarna att byta skogen mot kusten. På Sandön behöver inte renarna gå hungriga.- Jag förmodar att de har det bra. Och när renen mår bra då mår vi också bra, säger Lars-Åke Spiik, renskötare.