– Vi har i dagsläget inte bestämt oss om vi kommer att överklaga och än mindre hur det här kommer att påverka vår hantering av skyddsjaktsärenden. Vi analyserar dessa domar och kommer även söka vägledning från Naturvårdsverket, säger Lina Kenttä, chef på naturmiljöenheten vid länsstyrelsen.
Om ärendet överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen kan det bli ett prejudikat.
– Generellt sett så tycker vi att det är positivt att våra förvaltningsbeslut prövas, så att vi får mer vägledning, säger Kenttä.
Betyder den här domen att kammarrätten säger att länsstyrelsen inte kan bedöma om järvstammen är i fara eller inte?– Vi vet inte. Det är det vi försöker reda ut.
Betyder domen att skyddet för renen väger tyngre än järven?– Det kan jag inte svara på.
Fallet har vandrat genom instanserna under hösten och vintern, allt sedan samebyarna Lainiovuoma och Semisjaur njarg ansökte om förebyggande skyddsjakt på fyra respektive åtta järvar inom sitt område.
Länsstyrelsen sade nej med hänsyn till att järvstammen ligger under referensvärdet för gynnsam bevarandestatus, och troligen är mindre än beräknat eftersom inventeringen präglats av svåra förhållanden.
I de fall länsstyrelsen beviljar skyddsjakt gör man det på enskilda individer utifrån bekräftad skadebild.
Samebyarna överklagade först till förvaltningsrätten, som gick på länsstyrelsens linje, och sedan till kammarrätten. Det är inte vanligt att kammarrätten ger prövningstillstånd, men här blev det så. I sin dom upphäver kammarrätten tidigare beslut och skickar tillbaka ansökan till länsstyrelsen med anmodan om att bevilja skyddsjakt.
Kammarrätten har vägt in faktorer som att samebyarna regelbundet drabbas av allvarliga skador av järvdödad ren samt att järvpopulationen inom deras områden anses som god.
Anders Erling Fjällås, ordförande för Semisjaurnjarg, säger att domen visar att länsstyrelsen gjort fel i sin bedömning.
– De har haft ett felaktigt arbetssätt och det är renskötseln som betalat priset. Argumentet att avslå skyddsjakt eftersom det inte finns någon dokumenterad skadebild är inte juridiskt hållbart. Vår sameby är mycket stor och vi vill ha rätt att skjuta bort åtminstone fem järvar. Vad vi kan se äventyrar det inte populationen på ett nationellt plan och det skulle innebära att vi kan närma oss det mål som riksdagen slagit fast, att samebyarna max ska behöva drabbas av tio procent i rovdjursförluster.
Anders Erling Fjällås ser gärna att fallet överklagas.
– Det skulle göra domen ännu starkare.