Så vann hon mot sin ångest

Många unga tjejer - och säkert också en del killar - känner igen sig i problematiken. Att ständigt ha superhöga krav på sig själv och aldrig, aldrig känna att man räcker till.
Att leva med en ständig jakt på yttre bekräftelse samtidigt som man hela tiden förminskar sig själv och sina egna prestationer. Inget man gör är gott nog.
Sådana känslor tillhörde länge Magdalena Pajalas vardag. Hennes gymnasietid var stundtals en kamp mot inre demoner.
- För några år sedan var det tungt, andra året på gymnasiet var värst. Jag var alltid rädd för vad alla andra skulle tycka och tänka om jag inte gjorde bra i från mig. Jag hade väldigt höga krav på mig själv, säger Madalena Pajala när NSD träffar henne på Benzeliusskolan i Bensbyn.
Pajala har tagit en liten paus i sommarträningen och är där för att dela ut diplom, autografer, idolbilder och kramar.
Skoleleverna bildar kö för att få omfamna skidstjärnan från Piteå.
- Jag har aldrig fått så här många kramar i hela mitt liv, säger Pajala med ett skratt.
Hon har svårt att förstå att just hon är en idol och en förebild för så många barn.
- Jag är helt chockad, jag har aldrig fattat att det jag gjort är så stort, säger hon och skakar på huvudet.
Magdalena Pajala chockade hela världseliten i fjol med sitt brutala genombrott.
Det började med att hon fick åka Tour de Ski, sedan spurtade hon ner självaste Charlotte Kalla i SM-sprintfinalen och till sist - som den slutliga grädden på moset - fick hon åka på OS i Vancouver.
Där gjorde 22-åringen från Piteå sitt livs tävling och slutade 10:a i den klassiska sprinten.
- Mitt mål med fjolårssäsongen var att ta poäng i en världscuptävling, alltså sluta topp 30. OS var inte ens med i bilden, att bara få åka med var en fantastisk överraskning, säger Pajala när hon tänker tillbaka på den senaste tidens framgångar.
Men allt har sitt pris och det var inte alltför länge sedan hon hade det betydligt kämpigare.
- Jag hade väldigt stor prestationsångest och trodde aldrig att jag skulle räcka till. Nu har jag lärt mig att jag åker skidor för min egen skull, för att jag tycker att det är kul, säger Pajala och fortsätter:
- Det är viktigt att förstå att man är samma person oavsett hur det går i skidåkningen. Det låter så enkelt, men det kan vara svårt att få in det i huvudet.
Hon ser lugn ut när hon pratar om sina problem. Kanske är det för att hon till stor del har kunnat lämna dem bakom sig.
- Till sist fick jag hjälp och började gå och prata med en specialiserad person. Det är jag jätteglad för, det är viktigt att prata om sådana här problem. Nu känner jag mig mycket starkare mentalt.
Går du fortfarande och pratar med någon?
- Nej, men jag har personer runt omkring mig som jag alltid kan prata med om jag behöver.
Magdalena Pajala är ung. 22 år är ingen ålder och hon har större delen av sin karriär framför sig.
Men hon har redan hunnit bli tacksam över den motvind hon har kämpat med tidigare i livet.
- Jag är glad att jag har haft en tyngre period, för det har gjort mig så mycket starkare, säger hon och ler.
Något som hon också visade i skidspåren många gånger i vintras.
Men även den gångna säsongen hade sina "ups and downs". Efter sprintsuccén i Vancouver fick Pajala chansen att representera Sverige i OS-stafetten.
Och där fick hon smaka på världens tuffaste konkurrens.
När hon gick ut som ledare på andrasträckan var hon laddad för en fajt med klassiska distansspecialister som Justyna Kowalczyk, Marianna Longa, Virpi Kuitunen och Therese Johaug.
- Jag tänkte att det bara skulle vara att hänga på dem. Men ganska snabbt kom jag tillbaka till verkligheten (skratt). Jag måste nog inse att jag behöver ytterligare några års träning innan jag är på den nivån.
Sverige slutade till sist femma i stafetten och medaljhoppet försvann redan på Magdalena Pajalas andrasträcka. Vid växlingen hade hon tappat 57 sekunder till täten.
En motgång som skulle kunna knäcka vem som helst. Men inte nya, starka Magdalena Pajala.
- För ett par år sedan hade det varit riktigt jobbigt, och första känslan när jag gick i mål var besvikelse. Men jag kom över det på en halvtimme ungefär och kunde inse att jag faktiskt hade gjort en bra prestation.
Nu ser Magdalena Pajala framåt med tillförsikt och glädje. Nästa stora mål är VM i Oslo i februari.
- Om allt går som det ska och utvecklingen håller i sig är ingenting omöjligt. Jag skulle till och med kunna stå på pallen i Oslo, men vi får väl se, säger Magdalena Pajala och ler.