Sitt första astmaanfall fick Luleåbon Birgitta Alstergren på operationsbordet. Hon visade sig vara allergisk mot narkosmedlet, och rutinoperationen tog nio timmar.
– Jag började hosta vansinnigt och fick slem i lungorna. När jag vaknade hade jag slangar överallt, säger hon.
Birgitta Alstergren är informatör för Astma- och allergiförbundet, och en av tiotusentals norrbottningar som lider av astma. Också hennes son är drabbad.
– Jag minns när han var fem år och riktigt dålig. Jag satt med honom i badrummet och han tittade på mig och frågade: Ska jag dö nu, mamma?
Både Birgitta Alstergren och sonen har allergisk astma. Bland annat tål hon inte björkpollen, så den värsta tiden börjar nu.
Under pollensäsongen kan även ämnen hon inte är allergisk mot utlösa ett astmaanfall – som pälsdjur. Det blev extra tydligt när hon skulle flyga till Stockholm, och personen i sätet bredvid precis varit i stallet.
– Jag kände att det här går inte. Jag var på väg att få syrgas när vi gick ner för landning, och då lättade det, säger hon.
Även om många astmatiker har det värre måste Birgitta Alstergren anpassa livet efter sjukdomen. Hon undviker morgonflyg – då är passagerarna nyduschade och doftar som mest – och måste skala potatis torrt, eftersom blöta skal kan utlösa ett anfall. Under pollensäsongen är också kiwi förbjudet. Inhalator och akuttabletter finns i väskan.
– Men man ska inte vara rädd för att leva, säger hon.