Hon menar att det största problemet med den här gruppen är det som drabbar de enskilda individerna.
– I den värsta av världar skapas skuggsamhällen, där svartjobb och slavliknande förhållanden blir accepterade för att man inte tar sig in på den ordinarie arbetsmarknaden, säger Carina Sammeli.
Hon medger att gruppen till viss del är problematisk för samhället också, eftersom den både kostar samhället pengar och innebär inkomstbortfall.
– Men det är individerna som drabbas hårdast. Syftet med kommunen är människors välfärd och när vi inte lyckas med det så är det ett misslyckande, säger Carina Sammeli.
Hon framhåller att nolltaxerarna är en diversifierad grupp, där det kan finnas många olika skäl till varför man saknar förvärvsinkomst.
– Det beror på hurdant liv du lever, man kanske tänker att man ska vara självförsörjande eller lever ihop med någon som har en större inkomst. Sen finns det de som lever av kapital och förmögenheter. Det finns inget krav i Sverige på att du måste ha ett lönearbete, säger Sammeli och fortsätter:
– För kommunen vore det bättre om man hade ett jobb där man får lön. Jag vågar inte uttala mig om hur många det är som inte alls behöver stöd. Men det blir ett problem för samhället i större utsträckning om man försöker slinka undan skatt eller om man hamnar så långt i från arbetsmarknaden att man blir beroende av försörjningsstöd.
År 2020, som är det år vi kartlagt, betalade Luleå kommun ut drygt 70 miljoner kronor i ekonomiskt bistånd. Vår kartläggning visar också att de flesta nolltaxerarna är i omkring 50–60 år.
– Det förvånar mig inte. Statistiken visar att står du långt i från arbetsmarknaden och saknar inkomst, så är det ofta i lite äldre ålder. Det är lättare att ta sig in på arbetsmarknaden när du är ung och oerfaren än när du är gammal och oerfaren, säger Carina Sammeli.
Hon beskriver att kommunen haft ett nära samarbete med Arbetsförmedlingen, som fram till dess att den borgerliga budgeten antogs, erbjöd så kallade extratjänster.
– Det var en stor insats som vi använde oss mycket av. Tyvärr påverkar statens ändrade inriktning på Arbetsförmedlingen oss jättemycket.
När det gäller personer som uppbär försörjningsstöd beskriver Carina Sammeli det som att "de finns i kommunens rullar". Hon menar också att det finns krav på motprestationer för att få försörjningsstöd och att det inte är ovanligt att personer som har det också har olika typer av funktionsnedsättningar.
– När det gäller den gruppen så har kommunen ett ansvar för att hjälpa till och vi har aktiva insatser. Jag upplever inte att det stora problemet är att människor inte vill bidra och jobba, men det behövs ett brett spektra av insatser. Vi har en viss svårighet med att få ut lite äldre personer i arbete.
Löneskatten är i princip den enda inkomsten kommunen har, förutom taxor och statsbidrag.
– Ofta är våra taxor självfinansierade, kommunen tjänar i princip inga pengar på dem. När det gäller statsbidragen kan de både vara generella och riktade, men vi kan inte planera vår budget utifrån dem, säger Carina Sammeli.