Så hoppas de få tillbaka renarna

Farleden slingrar sig likt en mörk, hotfull orm genom det skiftande istäcket.
På ena sidan står renskötarna Jakob Nygård och Magnus Kuhmunen och ber böner om minusgrader, på andra sidan det öppna vattnet är uppåt tusen av deras renar strandsatta.
– Fryser vattnet tar det en halvtimme för oss att flytta över renarna, fryser det inte så är det båt som gäller och det blir massor med extra jobb, säger Jakob Nygård.

Jakob Nygård och NSD:s reporter Jessica Rosengren på väg mot isrännans kant.

Jakob Nygård och NSD:s reporter Jessica Rosengren på väg mot isrännans kant.

Foto: Kurt Engström

LULEÅ2014-03-12 17:50

De står alldeles intill isrännan som löper mellan Junkön och Sandgrönnorna längst ut i Luleå skärgård. Färden hit med skoter är inte helt riskfri, de är utrustade med flytvästar och på skotern har Jakob Nygård en boj med en lång lina virad runt. Med den kan han hitta igen skotern om den behöver bärgas.

Isläget förändras

Det är onsdag förmiddag och de två renskötarna från Sirges sameby har redan varit ut hit en gång, på morgonen.

Då var det mer is i farleden.

– Med den vind som råder just nu förändras isläget hela tiden. På morgonen såg det hoppfullt ut. Isen hade dragit ihop sig men nu är det öppet vatten igen. De lovar kyla till helgen så vi får hoppas att det hinner läka ihop då, men det ser ganska mörkt ut, säger Jakob Nygård.

Sjöfartsverket har styrt om sjötrafiken till Farstugrunden för att låta den här isrännan ligga orörd.

Det var en bit in i januari som renskötarna drev ut renarna till de tre öarna Norr-Äspen, Sör-Äspen och Sandgrönnorna eftersom betet var bättre där.

– Den 13 februari bröt de upp isrännan och efter det har det aldrig frusit, säger Jakob Nygård.

Hur mår renarna där ute på öarna?

– De har det bra och är lyckligt ovetande. Det tinar fram bete så det är inga problem, de känner ingen stress. Det är bara vi som funderar på hur vi ska kunna ta upp dem till fjälls senare, säger Jakob Nygård.

Rejält med minusgrader i några dagar skulle kunna bygga en tillräckligt stabil is. Drygt 15 centimeters behövs.

Hade ni kunnat förutse att detta kunde hända?

– Nej, det hade jag aldrig kunnat göra. Det har varit blida i sex veckor. Den 1 februari var det fem minusgrader, sedan har det knappt varit några minusgrader. Tills för bara några dagar sedan tog vi oss över med skoter till renarna och vi har legat i startgroparna med att försöka få över dem hit i flera veckor. Vi har bara väntat på minusgraderna, säger Jakob Nygård.

Pråm nästa?

Men det varma vädret har spelat dem ett spratt och väntan har varit förgäves. Magnus Kuhmunen har varit i Luleå skärgård med sina renar sedan 1997 – han har aldrig varit med om något liknande.

Om inte isrännan fryser överväger de att hämta renarna med pråm senare i vår.

 – Vem hade kunnat förutspå den här vintern? Om tio år kanske alla kör renar med pråm, som de gör i Norge. Hur ska det gå med renskötseln om det ska vara så här? Eller om det blir värre? Vi har alltid följt med naturen och det har gjort att vi har klarat av det här jobbet så länge, men det är svårt när det är så här oförutsägbart, säger Magnus Kuhmunen.

BAKGRUND Isen brast på Kutjaure

Att 1000-talet renar avskurits i skärgården är inte första gången som klimatförändringarna drabbar Sirges sameby.

Torsdagen den 12 november 2009 skulle renskötare i samebyn driva en flock på 3000 renar över fjällsjön Kutjaure, väster om Ritsem, på vägen mot vinterbetet.

Isen, som kontrollerats av renskötarna och som alltid brukar vara duglig i mitten av november, höll bra så länge allt gick enligt planen. Men när de första renarna i stället för att gå upp på land vände och gick tillbaka och renarna började springa runt, runt brast isen.

Totalt dog 291 renar i Kutjaure. Samebyn fick ingen ersättning för värdet av de förlorade renarna, som var cirka 1,2 miljoner kronor.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om