Joke Johansson och Anders Johansson har haft alpackor på gården i Sundom sedan 2018.
– Det är ganska många som stannar bilen och går ut och tittar på dem. Folk brukar fråga om det är lamor, alpackor eller till och med kameler, säger Joke Johansson.
De ovanliga husdjuren finns i två olika inhägnader på olika sidor om vägen. Hondjuren, eller hembras som de heter, på ett ställe och hingstarna, eller machos, på det andra.
– Man får aldrig bara ha en alpacka, utan man måste ha minst tre. Och killarna och tjejerna ska vara för sig, säger Joke Johansson.
Tillsammans med maken Anders Johansson bor hon på gården efter Sundomsvägen, ganska mitt i byn. Sundoms alpacka ranch, som de heter på Facebook.
Joke Johansson kommer från Belgien. De träffades för 18 år sedan. Totalt består familjen av sju barn, varav två bor hemma. Förutom flocken med alpackor bor det även kaniner, höns och katter på gården.
– På den här vägen är det, konstaterar Joke Johansson.
Vid fastigheten som tidigare användes som verkstad vid gården hålls hingstarna. Det är de som är synliga från vägen när man passerar genom Sundom.
Alpackorna kom in i deras liv för sex år sedan.
– Jag såg en annons på Blocket. Jag har alltid gillat udda djur och vi hade ju gård, så ja...varför inte?
– Hon har aldrig sagt nej åt något som jag velat göra så jag sa bara att "vi kör", säger Anders Johansson.
Samling vid pumpen. Anders Johansson och Joke Johansson lockar fram tjejflocken med lite rönnblad och pellets.
De köpte sex alpackor från en gård i Lycksele. Tre honor, en hingst och på köpet fick de två kalvar som bara var några veckor gamla. Sedan dess har flocken vuxit och består nu av 15 djur i ålder från 1–17 år.
Vad har ni dem till?
Joke och Anders tittar på varandra.
– Jag tycker om att dricka mitt morgonkaffe och titta ut på dem. Då blir jag lugn och glad, säger Joke.
– Det är lite terapi för dig. Sedan är de bra på att beta. De håller ordning på växtligheten på gården, säger Anders.
Är det något på gång, eller vad? Alpackorna är nyfikna men inte särskilt intresserade av att bli klappade.
Alpackan är ett kameldjur som härstammar från Anderna i Sydamerika. Där lever de som tamdjur, ungefär som renarna. Ej att förväxla med lamadjur.
– Laman är större, starkare och mer självständig. Den används ofta som lastdjur, säger Joke.
Alpackornas ull är berömd och garnet används bland annat till att göra tröjor.
– Vi låter klippa dem en gång per år. Jag gör inget av ullen ännu men jag samlar den på vinden. Kanske när jag blir pensionär att jag får tid att ta hand om den, säger Joke med ett skratt.
De började med sex alpackor, men nu är flocken hos Joke Johansson på Sundom alpacka ranch uppe i 15 djur.
Någon slakteriverksamhet har de inte. Men i andra delar av världen är köttet från alpacka en delikatess.
– Det smakar ungefär som ett mellanting av häst och hjort, säger Joke.
Vi går ut och tittar till djuren. Anders bryter en mindre rönn, eftersom det är favoritmaten. Joke tar fram ett kärl med pellets. De lockar fram de sju hondjuren ur stallet, som är deras hem året runt.
– De är enkla djur att hålla. De tål kyla bra men gillar inte snö. I vintras när det var som kallast köpte jag faktiskt utrustning för infravärme och installerade, men de brydde sig inte om det, säger Joke Johansson.
Matdags för alpackorna i Sundom.
"Folk brukar fråga om det är lamor, alpackor eller till och med kameler", säger Joke Johansson.
Här finns bland andra den bruna Bonnie, som är deras äldsta alpacka, och Busan, som är svart med vitt på huvudet och mycket riktigt gillar att busa.
Vi går över till andra sidan vägen, där hingstarna håller till i en inhägnad nära den fastighet som tidigare fungerat som gårdens verkstad. Eden är flockledare och kallas även Houdini eftersom han gillar att rymma till tjejernas sida, Melvin är svart och Totti beige. Den vita Gino är blyg.
– De är alla olika personligheter. De är egentligen inte alls rymningsbenägna. Det är bara Eden som ägnar sig åt det, säger Joke Johansson.
Gården i Sundom där Joke Johansson bor med sin familj ligger mitt i byn, och alpackorna hålls på båda sidor av vägen.
Vid ett tilllfälle har dock byborna ofrivilligt fått stifta bekantskap med alpackorna. Låset hade klickat och stora delar av gänget tog sig ut på byn.
– Jag var på tandläkarbesök med yngsta dottern när jag fick samtal från en av grannarna om att "det står kameler i deras trädgård", säger Joke.
– Det är tur att man bor där man bor. Att man känner alla och att det är långt till E4, säger Anders och skrattar.
Någon större fara att vistas mitt ibland alpackorna är det inte, även de likt lamadjuren kan spotta om de reagerar på något.
Någon större risk att bli spottad av en alpacka är det inte. De spottar oftast på något annat djur i flocken när det blir en situation, eller på yngre djur i uppfostringssyfte, berättar Joke Johansson.
– Det är sällan riktat mot oss. Men står man på fel ställe kan man få sig en dusch. Det luktar inte gott. Lite som spya, säger Anders Johansson.
Trots intresset från förbipasserande har de inga planer på att starta någon besöksverksamhet.
– Det hade väl varit lite roligt men det är för krångligt med tillstånden. Det är samma regler och anpassningar som krävs som för att driva en djurpark så det får bli så här tills vidare, säger Joke Johansson.