Rusning när Luleå blev Paris

Det är en strålande vacker dag med sol från klarblå himmel.
Bildpedagog Maria Bergenudd har ställt tio målarstafflier framför Gula paviljongen och gör i ordning lika många paletter med färgduttar i blått, rött, gult och vitt. Lådor med penslar, rollar, kammar och andra konstnärsredskap ligger redo i lådor. Liksom baskrar och sjalar i olika kulörer.
Världsbäst
Så skruvar Maria Bergenudd på fransk musik. När de 20 konstnärerna från årskurs 3-4 på Svartöstadsskolan kommer och iklär sig var sin basker och sjal och ställer sig två och två vid stafflierna så känner vi oss alla förflyttade till Montmartre.
En efter en sätter sig hugade lunchflanörer i stolarna brevid stafflierna och låter sig förevigas.
- Kom ihåg, man kan inte göra fel! Ni är världsbäst på det här! säger Maria Bergenudd.
Gör skuggor
Jag sätter mig hos Alexander Lundberg och Arvid Ekman. De börjar med att skapa en ansiktsform, fortsätter med glasögon, hår, öron, ögon, näsa, mun... De delar på uppgifterna.
När de olika fasta delarna i mitt ansikte är klara fyller de på med färg - i Sarvisvaara-konstnären Erling Johanssons anda
- Vi gör dina skuggor. De är svårast, säger Alexander Lundberg.
Vanligt jobb
Jag frågar de två om de har tänkt sig liv som konstnärer.
- Nej, jag vill bli fotbollsspelare eller ingenjör, säger Arvid Ekman.
- Jag vill ha ett vanligt jobb typ skadeförsäkringar. Eller serietecknare, men då får man ingen fritid, säger Alexander Lundberg.
- Nej, en serietecknare måste hela tiden komma på nya ideer, säger Arvid Ekman.
Spännande
Kommunalrådet Yvonne Stålnacke (S) sitter modell hos Love Lundgren och Wilma Bergström-Enbuske. Hon har låtit sig porträtteras av kulturskoleelever en gång tidigare.
- Det var för två år sedan. Bilden hänger inramad på mitt kontor. Det ska bli spännande att se hur jag har förändrats, säger hon.
Hon tjuvkikar lite på bilden och blir förtjust.
- Vad bra att det är mycket rött och att min randiga tröja syns, säger hon.
Jätteglad
Alexander Lundberg och Arvid Ekman pustar ut. De är klara med porträttet på mig. Jag tackar för det jättefina resultatet, ber konstnärerna signera verket och går sedan raka vägen till ramaffären intill. Några minuter senare går jag ut med den inramade bilden under armen.
Väl tillbaka på redaktionen beundrar mina kollegor bilden.
Själv är jag jätteglad.
Hos oss är det bara jag som har en målning signerad ArvidAlexander.
Tack för det!