Elisabeth Rosenbrand är kultur- och nöjesprofilen som gjort festivalen Musikens makt till vad det är idag – en festival som trots sin relativt lilla storlek och budget har lyckats locka kreddiga artister till Gültzauudden i Luleå.
NSD träffar henne på just Gültzauudden, med utsikt över badstranden där Strandscenen brukar stå en helg i augusti sedan flera år tillbaka. Rosenbrand är just 39 år fyllda, och har knappt hunnit fira klart födelsedagen när vi ses dagen efter. Dagen firades bland annat med att jaga virtuella monster i "Pokémon Go" till klockan fyra på morgonen.
– Jag är ju mycket smartare än jag var när jag var 20. Men jag är lika barnslig, säger hon och skrattar åt sitt Pokémon-letande.
Rosenbrand noterar att hennes 39 år på nacken betyder att det är ett år kvar till att bli medelålders.
– När jag var yngre trodde jag att när jag är 40, då kommer jag att vara på en mycket mer stabil och trygg plats. Men så är det ju inte. Då blir jag lite, shit, jag kommer vara fattig resten av livet. Eller ja, det är ju relativt såklart. Vill jag bli rik så är jag i fel bransch, men jag skulle inte kunna göra något annat heller. Nu blev det så.
På frågan om vad hon är mest stolt över under sin yrkeskarriär hittills kommer svaret omedelbart.
– Musikens makt.
Rosenbrand har varit trogen sin födelseort Luleå hela sitt liv, sånär som ett par år då hon arbetade i England. Men relationen till stålstaden är komplicerad.
För ett år sedan briserade ett Facebook-bråk, ett bråk som kom att uppmärksammas även i riksmedia. Efter att Rosenbrand Facebook-delade en artikel i NSD där det förkunnades att artister under invigningen av Södra strand i Luleå "kommer ha möjlighet att uppträda /.../ på en öppen scen kostnadsfritt," skrev hon:
”Gu va bra! Ingen artist behöver alltså BETALA för att spela åt Luleå kommun! Bra deal att få jobba KOSTNADSFRITT!”
Sen kom ett svar. Anna Degerman, chef på kommunens Tillväxtkontor, skrev att Rosenbrand med flera borde vara "lite mindre kritiska och ironiska" med hänvisning till att "Luleå kommun har finansierat eran lön för Musikens makt de senaste tre åren."
– Jag blev så förvånad över det svaret, att det inte kunde bli en diskussion. Det blir så trångt när man inte kan uttrycka sig.
Och det visar sig att händelsen bara var toppen av ett isberg och ett uttryck för en, som Rosenbrand upplever det, dålig relation mellan Luleå kommun och kulturarbetare.
– Luleå är en extremt svår stad. Det är väldigt svårt att jobba med det jag gör i den här staden. Jag har funderat väldigt mycket om på om jag ska bo kvar här, att det vore lättare att göra det här någon annanstans.
– I Luleå är det hockey och stål som gäller, de klassiskt manliga värdena. Kultur och det jag håller på med är någon slags garnering.
Rosenbrand säger att det satsas mycket på kulturen i kronor och ören, men att satsningarna sker utan att prata med folk som har kompetens inom området. Hon menar vidare att det utåt pratas om att kulturen är viktig – men internt råder ett annat synsätt och det saknas villkor och en bra miljö för kulturarbetare i Luleå.
Det som då var ett bråk i sociala medier, är idag en händelse som fortfarande påverkar Rosenbrand i hennes vardag.
– Det finns en krets i stan som har valt sida. En del har tagit bort mig som vän på Facebook. En del hälsar inte på gymmet, en del pratar inte med mig. Och det är personer på maktpositioner i Luleå som gör så. Det har blivit personligt.
Rosenbrand önskar trots allt att Musikens makt ska kunna ta ett nytt, större kliv. Hon önskar till exempel att marknadsföringsbudgeten skulle utökas och ge henne utrymmet att marknadsföra festivalen också i övriga landet, där Rosenbrand tror att publiken finns. Ett Musikens makt även år 2017 är just nu ett frågetecken. Det nuvarande avtalet löper ut i år men Rosenbrand kommer skicka en ny ansökan i augusti, med förhoppning om att festivalen blir av även nästa år.
– Jag vill utveckla Musikens makt, jag vill känna att det jag gör tas till vara och är till nytta för Luleå.
Rosenbrand betonar att hon är jätteglad över att ha fått göra festivalen, men målar samtidigt upp en mörk bild av Luleå.
– Luleå säger att de vill att kreativa, välutbildade kvinnor ska stanna kvar här. Jag är en kreativ, välutbildad kvinna, men jag bor inte kvar här för att jag känner att min kompetens tas tillvara. Jag bor kvar här trots att min kompetens inte tas till vara.