Sängen rullas in i undersökningsrummet och patienten flyttas över till röntgenbordet.
Patienten har cancer och nu finns misstanke om vätska i lungsäck och buk. Vilken i ordningen av dagens patienter detta är vet inte Martin Lindberg. Han är röntgensjuksköterska på Sunderby sjukhus och har i dag hand om den akuta datortomografin.
– Vi tar emot patienter från akuten, vårdavdelningar och hälsocentraler. Det är en strid ström hela dagen, säger Martin Lindberg.
Han har jobbat här i fyra år och arbetar ibland på samma pass som sin pappa.
– Det var tack vare honom som jag valde yrket. Vi har mycket att göra men jobbet känns meningsfullt. Vi hjälper människor på riktigt. Om röntgenavdelningen står still så vet inte nästa led vad de ska göra med patienterna, säger Martin Lindberg som tycker att det känns som att röntgensjuksköterskorna ofta glöms bort i debatten om vårdkrisen.
– Det inte bara känns så, det ÄR så att vi glöms bort, hojtar en av Martins kollegor och får medhåll av Carina Sundelin, som sitter vid en apparat och sköter akuta undersökningar med slätröntgen.
Inga-Lotten Sandberg ska röntga bäcken och ben. Hon har ramlat flera gånger under de senaste veckorna och har ont i höften.
En ung tjej med ont i magen och inflammerad tarm rullas in efter henne. Doktorn ska ta reda på om hon drabbats av Crohns sjukdom eller Ulcerös colit.
Carina Sundelin och kollegan Eman Alnemrawi turas om att stå vid dataskärmen och att lotsa patienterna rätt.
– Jag har jobbat som röntgensjuksköterska i Jordanien och Dubai och håller på att validera min utbildning, säger Eman som är ett välkommet tillskott på avdelningen där det råder ständig brist på personal.
Carina Sundelin är fackligt förtroendevald och konstaterar att Vårdförbundet har siffror som visar att såväl övertid som extrainhopp under sommarsemestern ökat markant för röntgensjuksköterskorna under de senaste året. Det finns inga vikarier att plocka in och närmare tio röntgensjuksköterskor har slutat bara under 2022.
– Under pandemin mötte vi de flesta covidsjuka patienter, eftersom de flesta skulle röntgas, men vår yrkesgrupp prioriterades inte för vaccinering. Och när regionen presenterade den extra höjningen av sommaravtalet skulle inte vi få ta del av det. Vi krigade och fick rätt till slut, säger Carina Sundelin.
Det är inte bara brist på röntgensjuksköterskor, även röntgenläkarna är för få i hela landet. Therese Norén har jobbat på Sunderby sjukhus i en vecka och är en värvning från Jönköping.
– Jag är bodensare och hemvändare efter tio år, säger Therese Norén som för stunden analyserar bilder på misstänkt diskbråck, och konstaterar att det behövs fler sköterskor och läkare för att täcka behovet.
Röntgenavdelningen avlastar akuten och vårdavdelningarna. Med en snabb röntgen av akuta patienter kan de som inte behöver vårdplats skickas hem istället för att läggas in i väntan på utredning.
Misshandelsoffer, äldre personer som snubblat på mattkanten, bilolyckor, misstänkt cancer och stroke – röntgensjuksköterskorna möter alla och har en prioriteringsordning för akuta fall. När larmet om en skallskada går är det bråttom att rädda hjärnan. Då avbryts all annan verksamhet, undersökningsrummet desinficeras och patienten rullas in.
– En gång fick vi in tre skallskador samtidigt. Då var det stressigt, säger Martin Lindberg som tycker att det som känns tuffast är när svårt sjuka patienter avlider på röntgenbordet och när barn är sjuka eller skadade.
– Jag är själv pappa till en tvååring som föddes lite för tidigt och fick ligga och sola bort sin gulsot. Det var tillräckligt jobbigt. Efter att jag fick barn blev det svårare att se när barn är sjuka, säger han och berättar att de använder en transportabel utrustning när för tidigt födda behöver röntgas på neonatalavdelningen.
Transportörerna rullar in patient efter patient. En akut buksmärta ska kontrolleras. Patienten har ont och kräks. Kan det vara tarmvred? Eller förstoppning?
Arbetet sker på löpande band och det finns sällan tid för småprat med patienterna.
– Det händer att gamla, ensamma människor gärna vill prata men vi har ofta bara tio minuter på oss och hela dagens schema förskjuts om vi blir sena. Det känns tråkigt, men vi måste artigt be dem lämna plats för nästa patient.