Visst känner ni igen Luleå kommuns mantra och mål: 10 000 nya Luleåbor.
I samband med årets upplaga av Framtidsveckan gick kommunen ut med en annons där det stod:
"Luleå växer. Pulsen ökar och stadsbilden förändras. Utbudet blir allt större, kultur- och nöjeslivet allt rikare. Jobben blir fler och fler. Nya stadsdelar byggs och planeras. Alltfler väljer att bli Luleåbor. Det gör Luleå till en bättre stad och kommun. Några är hemvändare, men de flesta kommer från andra delar av Sverige och världen". Annonsen illustrerades med bilder på Niklas Nordström som vände hem från Stockholm för att bli kommunalråd i Luleå, Inger Edlund Pedersen som lämnade Skellefteå för att bli ny vd för Norrbottens Handelskammare och Julia Nilsson från Ystad som studerar till civilingenjör vid Luleå tekniska universitet.
Det är roligt att Luleå växer och det är jätteroligt med en välkomnande attityd till och glädje över inflyttare. "Alltfler väljer att bli Luleåbor. Det gör Luleå till en bättre stad och kommun" är ett härligt budskap. En önskedröm vore att alla som bor här nu skulle ställa sig lika välkomnande och uppskattande till inflyttare.
Ni som följer Mitt i livet har lärt känna många människor som kommit till Luleå från andra länder, men också människor som flyttat hit från andra delar av Sverige. Ni som är minnesgoda kanske kommer ihåg att Inger Edlund Pedersen har varit med på denna plats i tidningen.
I dag får ni lära känna ytterligare en inhemsk inflyttare: Madelene Hansson, verksamhetsledare på ABF Luleå och blivande rektor för Sunderby folkhögskola. Hon berättar att hon trivs bra i Luleå. Men hon saknar sin familj mycket, inte minst sin syster. "Henne skulle jag kunna dö för", säger hon och beskriver sin längtan. Hon är familjekär och berättar också om sin mormor med stor värme. Denna mormor är borta sedan länge och blev dement mot slutet av sitt liv. Men Madelene hann umgås mycket med henne. De stod varandra nära. Madelene berättar om hur hon cyklade eller tog bussen från sitt hem i Mariestad till mormor som bodde i Ullervad utanför staden.
"Mormors hem var alltid öppet för alla, för människor från alla samhällsklasser. Hon var engagerad i allt, i syjuntor och allt möjligt. Det var mormor som gav mig min känsla för människor. Hon var en av dem som fostrade och stöttade mig. Hon och mamma lärde mig alla människors lika värde, att alla människor är välkomna oavsett varifrån de kommer. Om jag var ledsen åkte jag ut till mormor. Hon fanns alltid där. Vi kunde ha olika syn på saker men det fanns en ömsesidig respekt mellan oss", säger Madelene.
Hon saknar sin mormor. Hon skulle vilja berätta för henne om Luleå.
"För mormor var avståndet från Mariestad till Linköping långt. Hur långt skulle hon då inte tyckt att det var till Luleå?", säger Madelene.
Sin mormorssaknad har Madelene löst på ett fint sätt. Hon har "adopterat" Torun, 85, som bor i samma hus som hon och hennes sambo i Luleå. Härligt för både Madelene och Torun. En riktig vinn/vinn-situation.
Därmed säger jag: Det här är säsongens sista Mitt i livet. Ha en underbar sommar allihop! Så möts vi till hösten igen. Kram till er alla!