En skurk var Lars Wivallius, som fängslande skrev dikt,
bemästrande sin knittel och ballader.
I samma tid var Georg Stiernhielm lyriker av vikt
– benämnd ”den svenska skaldekonstens fader”.
”Vår nord’ska Sappho” var ett annat tidigt epitet
som gavs den första kvinnoskald vi känner,
en mångbarnsmor med multispråklig verskapacitet,
en tidig feminist – Sophia Brenner.
Som vers- och rimkonstnär var Johan Runius unik,
en måttlöst manisk mästare var vorden.
Av män fick sorgedrabbad H C Nordenflycht kritik,
sen hedrad som ”herdinnan” här i Norden.
Historien om Bellman torde vara välbekant.
Epistlarna rör rus och sex och nöjen.
I upplysningens era han dock pikades pikant
i Johan Henrik Kellgrens ”Mina löjen”.
Med rätta, som satiriker med listig ironi,
Anna Maria Lenngren ofta prisats.
Mer inställsam var Atterbom, vars enkla skriveri
har till ”Lycksalighetens ö” förvisats.
En Frithiofs sagopappa var Esaias, ja, Tegnér,
som påstods blivit knäpp – det har de rätt i.
Sonettens svenske mästare Stagnelius alltmer
söp bort sitt vett och dog då han var tretti.
Ej Blott en dag dög Lina Sandell-Bergs fromrimmeri
med vilket mången psalmvers blev författad.
Carl Snoilsky rubricerades som diktande geni,
von Heidenstam var mera överskattad.
En värmländsk verskonstnär var Gustaf Fröding, vars espri
gjort honom folkligt kär – blott få förunnat.
Rent virtuos var Erik Axel Karlfeldts poesi.
Nobelpris blev det – fast postumt förkunnat.
Pär Lagerkvist som modernist var lysande kontrast,
benämnd ”Guds skrivbiträde” här på jorden.
En utsatt Karin Boye skrev om knopparna som brast.
Oändligt hennes äventyr bland orden .
Dan Andersson i timmerkojan skrev om helgdagskväll
i sotigt svarta milsvida ballader.
Bohemen Nils Ferlins skönt klara dikter gör en säll
– nog Gud förlåtit somliga hans rader.
En lyrisk Harriet Löwenhjelm ömt önskade att bli
först tagen och sen hållen och smekt sakta
och Hjalmar Gullberg, trollande med klang- och rimmagi,
fann kyssande en vind värd att beakta.
Förnäma räknas Ekelöf och Lindegren och fler,
från Martinson ivägflög Aniara.
Som vit mans slav sig Sonja Åkesson ej längre ter.
Stig Dagermans små dagsedlar var rara.
En saknad Tage D med dikter ifrån -67
högt över medelmåttighet sig höjer.
Att Tranströmer fick främsta priset gläder oss ännu
och kul är Bruno – scenkungen K Öijer.
Att läsa och ta del av dessa diktares briljans
är att bli rörd och tankeväckt och tagen.
Ibland ger skalders skapta storverk livslång stimulans
så hedra dem och njut just denna dagen.
Fotnot: Det är FN-organet Unesco som gjort den 21 mars till Världs-poesidagen, för att få folk att undervisa om, läsa, skriva och publicera poesi – vilket härmed får anses gjort …