Richard Marklund har varit kyrkoherde i drygt tolv år, innan dess var han präst med många år i tjänst. För två veckor sedan höll han sin avskedspredikan i Nederluleå kyrka. Han berättar att det är just alla mötena med människor han ser tillbaka på med värme.
Vi träffar honom på Petrigården i Gammelstad, cirka hundra meter från Gammelstads kyrka.
– Jag är så genuint tacksam för alla människor som jag mött genom åren och tacksam över alla fantastiska arbetskamrater. Det känns också vemodigt att lämna uppgiften. Det finaste för mig i kyrkoherdeuppgiften har varit mötet i samtal, gudstjänster, begravningar, dop och vigslar.
Richard har sina rötter i Skellefteå men bor i Luleå sedan 1992 och han säger att det är här i Luleå han kommer att stanna. Under sin uppväxt handlade mycket om idrott. Han spelade mycket tennis men även fotboll, ishockey, bordtennis och en del volleyboll. Han hade också en mormor som höll redan på allt som hände inom idrotten när han inte kunde se alla sportnyttsändningar, men vi återkommer till mormor Signe som är en av hans stora idoler i livet.
Okey, vi gör bort det på en gång, ishockey?
– Oj, här måste jag hålla en låg profil. Jag tyckte jättesynd om Luleå Hockey när de förlorade finalen. Luleå är mitt andralag, säger han och låter oss förstå att förstavalet har med hans uppväxtort att göra.
Han kommer att bo kvar i Luleå, trots att han nu går i pension.
– Jag bor kvar här, nu kommer jag att få mer tid med familj, fritidshus, flugfiske, svamp och bärplockning vilket jag ser fram emot. Jag är också mycket musikintresserad, tyvärr fick jag inga biljetter till Bruce Springsteen nästa sommar. Jag har varit på två av hans konserter tidigare.
Att han nu går i pension innebär inte att han kommer att sluta predika.
– Präst är man hela livet och jag kommer säkert då och då att arbeta, men lite mer på mina egna villkor. Känns lite spännande att bara återvända till att vara vanlig präst. Som kyrkoherde var det så mycket annat. Jag menar, att vara chef för drygt 50 personer är också ett ansvar. Utan min kanslichef Patrik Samin och den underbara församlingspersonalen skulle det inte fungera men nu lägger jag ner ledarskapsprofilen.
Nederluleå församling är inte bara kyrkan i Gammelstad, om nu något trodde det. Inom församlingen finns drygt 25 platser för själaspis.
Richard Marklund nämner flera gånger att det som drivit honom under alla åren och som ligger honom varmast om hjärtat är alla möten med människor.
– Mötena med människor, samtalen, vare sig det gäller dop, vigslar, begravningar eller vanliga samtal. Jag har alltid varit öppen för samtal.
Under intervjun med Rickard Marklund märker både undertecknad och för dagen fotograf Sanna Orenklint hur rimligt allt han säger är.
Kyrkoherde eller filosof, vad är han egentligen när han säger att "Kärlekens baksida är att tappa den"? Kanske finns det en sannolik förklaring.
För honom själv tog livet en oväntad vändning i november 2006.
Under en semesterresa i Egypten förolyckades hans fru Inger och deras åttaåriga dotter Sara i en bilolycka. Han skadades själv svårt vid olyckan och har fortfarande men, då hans magmuskler slets av. Han visar oss en gördel som fortfarande påminner honom om bilolyckan och som sitter runt hans kropp i magtrakten.
I en intervju med kollega Linda Kask för några år sedan berättade Richard Marklund om olyckan.
– När jag låg där på olycksplatsen i framstupa sidoläge och insåg att min fru och dotter var döda tänkte jag på vad som nu skulle hända med livet. Runt omkring mig fanns människor jag inte kände. Det var en stor chock. Det tog också tid innan läkarna hade identifierat alla skador på min kropp.
Men han valde livet.
– Min bror hade kommit till Egypten från Sverige och han berättade att jag den tredje dagen han var där hade sagt: "Jag vill leva". Han sade sedan att han då förstod att jag verkligen ville det.
Sin gudstro förlorade Richard Marklund aldrig, tvärtom upplevde han hur stark Guds bärkraft var när han själv sjunkit så djupt i sin sorg att han inte trodde det gick att sjunka djupare.
– Jag blev väldigt omskakad i min gudsbild, men på ett positivt sätt.
Richard Marklund menar att människor ofta har en tendens att planera långt framåt, så långt att de glömmer bort att vara i nuet.
– En del människor väntar till pensionen och tänker att de då ska leva ut sin dröm. Sedan blir de kanske sjuka eller dör. Vad hindrade dem från att leva ut drömmen tidigare? Gud har gett oss livsutrymme, vi måste våga leva.
Han säger att sorgen efter sin hustru och dotter bär han med sig varje dag, men han är tacksam för den omstart han fått i livet. Han säger sig i dag ha en klarsyn och en stark tillförsikt som han inte hade förut.
Han har också funnit kärleken på nytt i Birgitta, som han är gift med.
– Kärleken överraskar och ger nytt livsmod och det fantastiska att få en ny familj med tre bonussöner med familjer och barnbarn. Jag är så tacksam för detta. Birgitta var också avgörande när jag sökte kyrkoherdetjänsten. Jag hade inte riktigt tänkt mig själv som kyrkoherde.
Sedan tillägger han:
– Det går inte att uppleva verklig glädje, utan att ha upplevt sorg. Det är två sidor av samma mynt.
Den första december förra året berättade han för sin personal att han kommer sluta som kyrkoherde.
– Tre veckor senare fick jag reda på att jag har prostatacancer. Beskedet skakade om mig måste jag säga, jag hamnade i en existentiell kris under tiden jag strålades. Man ska ta vara på dagen, familjen och inte ta för givet att bli 95 år, säger han.
– Livet är stört men vi ska leva det, fyller han på med.
Han säger att han trots allt mår bra trots att han inte fått grönt ljus från sjukvården ännu.
Det är inte alltid han skryter med att vara präst eller kyrkoherde.
– Är jag på en privat tillställning brukar jag ducka lite till en början. När jag får frågan vad jag arbetar med säger jag ofta att jag arbetar inom Svenska kyrkan.
Musik är en stor del i hans liv. Hans husgudar är bland annat Frank Zappa, Neil Young och till viss del även Ulf Lundell och Bruce Springsteen.
När han får frågan vem som är hans förebild så nämner han två personer:
– Desmond Tutu, ärkebiskop i Sydafrika. Jag har träffat honom, en skarp man med glimten i ögat. Vi träffades här i kyrkbyn och han frågade mig "När ska ni riva ner den här kåkstaden?"
Hans andra förebild var hans mormor Signe Lindholm.
– Hon var inte stor i orden men en härlig och troende kvinna som alltid finns med mig. Hon var inte rädd att ta i, det minns jag bland annat från skördetiden på 70-talet då vi hässjade hö. Hon såg alltid på sportspegeln och kunde berätta innehållet för mig för det fall jag hade missar sändningen. Hon var väldigt sportintresserad men hade ofta problem när Ingemar Stenmark skulle tävla, då lämnade hon ibland tv-soffan och klagade på att "Packmackern" fick för fort. Det hon menade var pacemakern.
Nu, 61 år, inom kort 62, tar han av sig kyrkoherdekappan överlämnar den till Hans Johansson som blir ny kyrkoherde.
– Jag känner Hans väl och det kommer gå jättebra, han är duktig.
Vill du lämna några ord till din efterträdare?
– Var närvarande där du är och till alla andra "Våga tro att din längtan är nog för att kallas tro".