Det finns uppskattningsvis två miljarder muslimer i världen. En av religionens grundpelare är att fasta under den nionde månaden i den muslimska kalendern. För att få en uppfattning om hur det känns och hur kroppen beter sig utan mat och vatten under dygnets ljusa timmar provade jag för NSD:s räkning på att fasta en för mig helt vanlig måndag.
Sista måltiden innan fastan intogs innan läggdags, vid 22.30. Jag vill minnas att jag åt lite yoghurt. Milt och mjukt, inte onödigt salt var tips jag hade fått. Salt ökar som bekant törsten. Och det är jobbigt att vara törstig när man inte får dricka.
Fastande muslimer brukar äta ännu en måltid under natten suhor, innan fastan börjar igen. Men ett alarm som stängdes av mer eller mindre i sömnen ledde till att det sista intaget blev ett par glas vatten vid 01-tiden.
När morgonalarmet sedan ringde var tidsfönstret för att äta och dricka stängt sedan länge. Det var bara att bita i det sura äpplet, fast i verkligheten inte bita i något ätbart alls. Jag var förvarnad om att det skulle bli svårt. Särskilt att hålla fokus under de åtta timmar som tillbringades på jobbet.
Fastan varade totalt i 18 timmar, vilket förstås bara ger en glimt av hur det är att utöva periodisk fasta under en hel månad. Men första dagen ska enligt väl insatta källor vara svårast och efter tre-fyra dagar är det betydligt lättare.