"Kompetensförsörjningen är den största utmaningen vi har framåt. Vi ser på de ansökningar vi får in i dag att det är färre utbildade och det gäller både förskollärare och barnskötare", säger Anita Vyöni, rektor på Storsands- och Bäckhagens förskola.
I oktober gick Lärarförbundet ut med att 78 procent av Luleå kommuns förskolor under fjolåret översteg Skolverkets riktlinjer för antal barn i de åldersindelade barngrupperna. Hällbackens- och Storsands förskola i Luleå är två av förskolorna där antalet inskrivna barn per avdelning i år är något högre än myndighetens rekommendationer.
Både pedagoger och rektorer på de två förskolorna säger att dessa riktlinjer är svåra att förhålla sig till då de enbart syftar till antalet barn.
– De säger ingenting om vad man tänker för personalbemanning eller lokaliteter, det står för sig själv och skulle behöva tydliggöras, säger Anita Vyöni, rektor på Storsands- och Bäckhagens förskola.
– Ska du skära ner barngrupperna till den nivån som önskemålet är, så finns det inte utbildad personal som kan fylla de platserna. Så mycket utbildad personal finns inte, säger Eva Modig Nilsson, barnskötare på Hällbackens förskola.
Enligt Skolverkets riktlinjer bör barngrupperna i förskolan för ett- till treåringar inte vara större än 12 barn. För äldre barn är rekommendationen max 15 barn per grupp.
Hällbackens- och Storsands förskola har sex avdelningar vardera – där arbetar tre heltidspedagoger på varje avdelning. Men antalet barn varierar från 14 till 20 på Storsand och 15 till 22 på Hällbacken, beroende på åldersgrupp.
– Vi måste ha runt 17 barn på varje avdelning för att få budgeten att gå ihop. Förutom det så har vi våra deltidsbarn som är 15 timmar i veckan. För varje deltidsbarn får vi en halv barnpeng. Det innebär att ju fler deltidsbarn jag har desto fler barn måste jag plocka in i barngruppen, så då blir det större barngrupper bara utav det, säger Ingela Söderholm, rektor på Hällbackens- och Bensbyns förskola.
Linnéa Larsson arbetar som förskollärare på Hällbackens förskola – hon upplever att barngruppernas storlek i princip sett likadana ut sedan hon började jobba år 2013.
– Det har varit sådana här grupper, det gäller att hitta en organisation för att det ska fungera med det vi har att arbeta med idag, säger hon.
I nuläget arbetar hon i en barngrupp med 19 barn mellan tre till fyra år – där hennes avdelning samarbetar med en annan enligt en veckostruktur som innebär att de delar in sig i grupper.
– Det medför att vi får större lokaler och det tycker vi underlättar väldigt mycket i arbetet med barnen. För då kan vi dela upp dem i mindre grupper och faktiskt göra så det blir så bra som möjligt för barnen.
Om alla 19 barn är på plats samtidigt, upplever du att det är tillräckligt med tre pedagoger då och att man hinner med alla?
– Nog hade det varit ultimat att ha mindre barngrupper, men jag upplever ändå att vi hinner med barnen på bästa sätt. Man får hitta sätt och hitta en organisation som gör att det faktiskt fungerar.
"Personligen känner jag att hellre 15 barn och att vi alla är utbildade, än att man ska vara färre barn och så får vi inte utbildade personer. För det är en kolossalt stor skillnad på att jobba när man har utbildad personal med sig, det är jätteviktigt", säger Eva Modig Nilsson, barnskötare på Hällbackens förskola.
Hennes kollega Eva Modig Nilsson arbetar just nu i en barngrupp på 15 barn mellan 1,5 till 2 år – även de delar upp gruppen under dagen.
– Det är bäst både för barnen och för oss. Det blir en bra stund på dagen, det fungerar bra.
Samtidigt säger hon att det är sällan alla 15 är på plats, oftast på grund av sjukdom. Detta är något hon menar märks av i verksamheten.
– Är vi alla 15 blir det naturligtvis väldigt intensivt eftersom de är 1,5-åringar. Vad som är ultimat kan jag tycka är 13 barn, man ser jättestor skillnad när två barn är sjuka.
– Dels blir det lugnare för barnen och vi får ta hand om färre barn. Det kan vara att det blir mindre gråt och man har tid att sitta lite mer med dem.
Enligt Birgitta Schönfeldt Asker har barngruppernas storlek inte förändrats de senaste åren. Däremot har deras vistelsetider över dygnet blivit längre. "Det påverkar oss schemamässigt. Hur vi fördelar oss mellan en öppning och att vi ska stänga förskolan, det blir också en organisationsfråga", säger hon.
Birgitta Schönfeldt Asker är förskollärare i grunden men arbetar just nu som pedagogista på Storsands- och Bäckhagens förskola – där hon bland annat jobbar mot barnen och pedagogerna i utvecklingsfrågor.
Även hon säger att just strukturen och organisationen är jätteviktig, samt att skapa möjligheter för att kunna dela in barnen i mindre grupper under dagen.
Vad är de största utmaningarna i förskolan i dag?
– Den största utmaningen, eller oron, är om vi inte får kollegor som har utbildning så småningom. Nu har vi har vi en hög andel som är utbildad men om det inte blir så, då är det oroande, säger hon.
– Kompetensförsörjningen är den största utmaningen vi har framåt. Vi ser på de ansökningar vi får in i dag att det är färre utbildade och det gäller både förskollärare och barnskötare, säger Vyöni.