Det är tidig morgon den 23 april i år när den 16-årige pojken från Luleå grips av dansk polis vid Köpenhamns flygplats. Han är beväpnad med en niomillimeterspistol och misstänks vara inhyrd, för att döda.
Pojken, som på tisdagen hade gjort sin första dag på en gymnasieskola i Luleå om skolgången fungerat, har sedan dess suttit frihetsberövad.
Marcus Junkka Bideke arbetar sedan i våras som samordnare för Luleå kommuns brottsförebyggande arbete. I nära samverkan med polisen, sociala myndigheter och skola sätter de fokus på problem och aktuella frågor.
En brännhet fråga är rekryteringen av unga till gatans slagfält i Danmark.
– Rekryteringen har inga gränser i dag, säger Marcus Junkka Bideke med hänvisning till det han kallar den "digitala miljön".
Han påpekar sedan noggrant att han varken kan eller vill uttala sig om det aktuella fallet med den 16-årige pojken. Men ungdomar i risksituation är generellt mycket mer tillgängliga för den organiserade brottsligheten, menar han.
– Det har vi sett på andra håll i landet. Det här är någonting som egentligen bara följer den lägesbild som vi har och som jag har redovisat.
På vilket sätt tycker du att man bör arbeta för att motverka den här rekryteringen?
– Det är jätteviktigt att jobba tidigt med stöd till föräldrar. Jag tror också att vi måste vara aktiva inom alla våra områden, skola, kultur och fritid, socialtjänst. Att vara medveten att sådan här rekrytering kan ske, även här. Vi har inte möjlighet att vara naiva.
Ansvariga inom kommunen måste också arbeta aktivt för att det ska finnas ett annat val för individerna, menar Marcus Junkka Bideke. Barn och unga ska inte känna sig lockade att ta de här uppdragen.
– Det här är ett samhällsansvar. Vi måste ha ett samhälle som erbjuder ett alternativ och en motvikt till den rekrytering som pågår. Det finns inga enkla recept, men vi måste börja jobba väldigt tidigt, säger han.
Det handlar om att få en medvetenhet vad gäller digitala medier och dess påverkan på ungdomarna, konstaterar Junkka Bideke.
Eva Lindbäck, gymnasiechef i Luleå, uppger att skolan är vaksam på om barn riskerar att hamna i kriminella händer. Men precis som Junkka Bideke kommenterar hon inte det aktuella ärendet.
Hon ger högsta betyg åt den samverkan som finns mellan skola, sociala myndigheter och polisen i dag.
Skolan försöker också fånga upp trender och tendenser, förklarar Eva Lindbäck. Vad är på gång? Var finns det oro? Var behöver vi stötta lite extra, eller se upp?
Kanske genom att utbyta information med just polis och sociala myndigheter.
Den här personen misstänks ha värvats via sociala medier. Hur arbetar ni från skolans sida för att möta den här nya världen som finns, bland annat via mobiltelefonerna?
– Jag skulle vilja säga så här: Det är som att springa mot en rulltrappa som går fort. Det är ju inte så att det är vår primära uppgift. Men vi vet ju naturligtvis att saker och ting som händer i sociala medier ofta är väldigt problematiska för elever ur många aspekter.
Då rör det ofta kränkningar eller mobbning av något slag, förklarar Eva Lindbäck. Skolan agerar alltid vid kännedom om att någon elev utsätts via sociala medier.
– Det tar inte slut fast man går hem från skolan, och det är en värld som vi inte ser.