När vi träffar Staffan Eriksson är juli månad snart över och testamentet till sönerna är skrivet.
Staffan Eriksson är sjukvårdspartisten som suttit i regionfullmäktige i 13 år. En person som brinner för de mjuka frågorna. Många minnen har etsat sig fast från alla år i olika domstolar och nämnder där han fattat beslut som rör andras liv.
Idag är det hans eget liv som ligger i händerna på andra.
Det var i april som Staffan upptäckte en liten knöl på halsen och hustrun bad honom att få den undersökt vilket han fick den femte maj på en hälsocentral. Där konstaterades att det handlade om en tumör och han blev remitterad till kirurgmottagningen på Sunderby sjukhus.
När vi träffar honom är juli månad snart över och testamentet till sönerna är skrivet.
– Jag lämnade in remissen personligen på kirurgmottagningen och sa att jag kan infinna mig med kort varsel. Sedan ringde jag dit med jämna intervaller hela maj månad. Jag har gått omkring och trott att cancerpatienter får en ansvarig läkare, men ingen vet något.
Så kom dagen då han skulle infinna sig på kirurgmottagningen och när han låg på operationsbordet, lättad över att äntligen få bort den ömmande tumören, hade den vuxit flera centimeter.
Ingen från kirurgen hade då träffat honom eller gjort någon bedömning eller planering inför ingreppet.
– Det kom in tre kirurger och jag märkte direkt att det var något. Det hade tagits ett beslut om att ställa in operationen, tumören var för stor. En av dem ställde frågan till de andra om det inte vore lämpligt att ta ett vävnadsprov när jag ändå låg där. Men svaret blev nej.
Istället ville de skicka honom på magnetröntgen så Staffan åkte hem och fortsatte vänta.
– Jag har försökt räkna alla samtal jag gjort under dessa veckor, det är så många och alla med svaret att ingen vet något. Jag magnetröntgades men fick inga svar från den. Sedan kom en kallelse till skiktröntgen, ultraljud och hör och häpna, vävnadsprover. Det som inte behövdes en månad tidigare.
Staffan Eriksson menar att hans vårdkarusell inte har med politiska beslut att göra, utan brist på kommunikation, samverkan och ansvar i verksamheterna inom sjukvården.
Två månader efter att han klev in på kirurgmottagningen för att så snart som möjligt få bort den då, lilla knölen, kom samtalet som drog mattan under Staffans fötter.
– "Du har cancer på halsen och i höger lunga", det är allt jag hör.
Staffan blir kallad till operation den 30 juni men två dagar innan ringer en läkare och meddelar att även den blir inställd.
– Det är bara tre frågor som jag krävt svar på och det är: Vem är ansvarig läkare? Vad är planen? Var ska det ske?
Det tog emot att kontakta media men han vill ändå vara tydlig med att det han varit med om, inte har med politiska beslut att göra utan brist på kommunikation, samverkan och ansvar i verksamheterna.
När Staffan Erikssons tumör skulle opereras bort hade den vuxit för mycket, och operationen behövde ställas in.
– Det värsta är att det inte finns någon som kan svara på ens frågor. Ingen ansvarig läkare. Ingen som vet någonting. Det är inte bara mig det påverkar, jag har en fru som sitter maktlös och ser på, säger han och ursäktar sig då han inte kan hålla tillbaka tårarna längre.
– Jag har träffat en lungläkare som visade röntgenbilder på cancer på min hals och i min högra lunga, som har ett stort antal metastaser.
Han kommer påbörja en lång cellgiftsbehandling kombinerat med immunterapi, i slutet av juli men har ännu inte fått någon ansvarig läkare.
– En sak har jag då lärt mig, det är sköterskorna som bär upp hela verksamheten. En av dem har ringt mig flera gånger privat och frågat hur jag mår. De gör allt de kan för att jag ska få hjälp, men det är läkarna som styr. Och jag väntar.
