"Regeringen spottar på oss"

Det är ett nytt Sverige som framträder i den nya LO-rapporten "Fördelningen av inkomster och förmögenheter". Klyftan mellan de som har arbete och som inte har ökar dramatiskt.
Jan Englund känner igen sig när han bläddrar i rapporten. Han tillhör gruppen där andelen fattiga fördubblats under åren 2002-2007: de arbetslösa, sjuka och pensionärerna.
"Åldern emot mig"
- Det var samma under Socialdemokraterna som det nu är med den borgerliga regeringen. Klockan ska vridas tillbaka och klyftorna öka, säger han.
Jan Englund var 53 år när Karl David Sundbergs företag Inexa Profil AB begärdes i konkurs 2001. Sedan dess är han arbetslös, långtidsarbetslös.
På Inexa arbetade han som synare, kontrollerade kvaliteten på de färdiga produkterna. Till det användes ultraljudsteknik.
- Efter konkursen har jag bara fått praktikplatser och sommarjobb. Jag har sökt massor med jobb under åren, säkert över tusen, men jag har åldern emot mig.
Så det blir praktikplatser med en ersättning som motsvarar a-kassan. Det kallas för jobbutvecklingsgaranti på arbetsmarknadens språk.
Ingen ekonomisk reserv
- I somras vikarierade jag på Gestamp Hardtech. Då blev det 6 000-7 000 kronor mera netto i lön jämfört med jobbgarantin.
Åtta veckor på grön kvist, sedan ner under knapphetens kalla stjärna igen.
- Jag har fått avstå en del under åren efter Inexa-konkursen. Förr åkte jag alltid på schack-SM-veckan och tävlade, men nu har jag ingen ekonomisk reserv för sådant.
Allt färre pensionärer, sjuka och arbetslösa har någon reserv att ta till. LO-rapporten definierar fattiga som de som har under 60 procent av medianinkomsten.
År 2002 var andelen fattiga i gruppen pensionärer, sjuka och arbetslösa knappt åtta procent. Fem år senare var andelen drygt 16 procent.
- Maxersättning i a-kassan har inte höjts sedan 2003. Regeringen spottar på de arbetslösa och långtidssjukskrivna, säger Jan Englund.
Förvandlingen av Sverige inträffade omkring 1980. Under 1930-och 1940-talet hade det skett en kraftig inkomstutjämning när skatterna höjdes och kapitalinkomsterna minskade.
"Ökad jämlikhet" var Olof Palmes stora paroll i valet 1970. Jämlikheten ökade också under detta decennium och i LO-rapporten förklaras det med att fler kvinnor kom ut på arbetsmarknaden.
"Klassamhälle"
Men 1980 började klockan vridas tillbaka och från 1995 har ojämlikheten tagit ordentlig fart. Skillnaderna i inkomst har ökat dramatiskt, andelen fattiga växer.
LO-rapporten konstaterar en tydlig trend under åren 2002-2007 att de som är arbetslösa, sjuka eller pensionärer halkar efter relativt andra grupper. De har nästan inte alls fått del av den kraftiga ökning av inkomsterna som andra grupper fått.
Jan Englund ser ingen överraskning i LO-rapporten.
- Vi lever i ett klassamhälle. Ambitionen är att öka klyftorna i samhället. Det har Svenskt näringsliv uttalat. Tyvärr har fackföreningsrörelsen blivit för svag.
Trots utvecklingen sedan 1980 är inkomstskillnaderna i Sverige fortfarande mindre än i de flesta andra länder. Sverige och Slovenien har den minsta inkomstspridningen, medan Lettland och Portugal har den största ojämlikheten.

"Regeringen spottar på oss"

Fattigdomen har på fem år fördubblats bland arbetslösa, sjuka och pensionärer.Det visar en rapport om välfärden från LO.- Regeringen spottar på oss, säger Jan Englund, arbetslös sedan åtta år.