I och för sig var det ju inte Champions of rocks fel, att de fick flytta på sig till en söndag klockan 16.00. Men en nykter och sittandes publik, med hög medelålder, gör att det känns hyfsat kallt inledningsvis, och redan i andra låten åker någon form av Union jack-skinnjacka på. Peter Johansson kanske frös en aning.
Jag gillar Queen, och jag har absolut förståelse för att en sådan här tribute-show kan tilltala folk. Jag menar, det är ju professionella musiker, coolt ljus, pampigt och sådär. Men för egen del känns det som att det lika gärna hade kunnat vara en lite proffsigare Lärarrock på Estetiska programmet.
Peter Johanssons band består av ett gäng erfarna gamla rockrävar från Storbritannien. De har ett klassiskt gubb-mimspel när de spelar gitarrsolo, som sig bör, men gubbar som kan spela gitarr finns det ett par tusen av, och så här på Internationella kvinnodagen känns det ganska typiskt att de kvinnor som finns på scen förpassats till kören. Peter Johansson har i alla fall med sig två kvinnliga gästartister, tyvärr spelar det inte gitarr, utan sjunger. Det är gästartisterna Nina Söderquist och Jenna Lee-James som är den stora behållningen med Champions of rock. Nina Söderquist gör en av mina Queen-favoriter, "Killerqueen", riktigt bra. Så pass bra att Peter Johansson känns överflödig.
Peter Johansson kör ett gäng dåliga prutt- och snuskskämt i mellansnacket. Tanterna bredvid mig skrattar förtjusat. Det känns exakt som att sitta och kolla på Bingolotto med min mormor. Alternativt en Stefan och Krister-revy.
I andra akten av showen kör dom lite flames i bakgrunden, sådär för att visa att nu blir det lite rivigt. Dom där eldlågorna ser dock mer ut att komma från en engångsgrill än Satan. Det i kombination med att ena gitarristen, Jamie Humphries, kommer på sig själv med att gäspa stort och försöker dölja det med en snabb hand, gör att det känns lagom rivigt.
Publiken kommer igång lite mot slutet. Inte helt otippat till "We will rock you", och "We are the champions", men det är ändå mer "Allsång på skansen"-känslan, än arenarock.
Det här är ju underhållning för de breda massorna. Det är inget fel med det. Men personligen, om jag får välja mellan Luleå Hockey och Champions of rock, väljer jag helt klart Luleå Hockey.