Rebecca Säfström la sin kreativitet på inredning och renovering. Tills hon upptäckte måleriet.
– Jag ger mitt hjärta i det, så det går inte att jämföra med inredning. Men det tog ett tag innan jag förstod att jag kunde måla. Förut hade jag så starka föreställningar om hur konst skulle se ut, att det var tvunget att vara naturtroget.
Men för tio år sedan var Rebecca Säfström på en utställning av Anna Sigvardsson och fick en aha-upplevelse – det finns inga rätt eller fel i konst, allt är möjligt och det är okej att lekfullt experimentera med färg och form – och började själv måla i akryl.
– Olja är fint, men passar mig inte då det tar lång tid att torka och jag är så otålig.
Utmärkande för hennes konst är mycket färg. Gult, orange, rött och turkost.
– Jag får en bild i huvudet, och skissar snabbt ner den i mitt skissblock. Oftast börjar jag med bakgrunden, därefter gör jag en skiss i naturkol på duken. Det ska gå snabbt, man får inte bli för petig. Efter det leker jag fram motivet i färger, berättar Rebecca Säfström.
I hennes tavlor syns både kvinnor som hon känner och påhittade personer.
Just nu har hon en mindre utställning med namnet ”Inre styrka” på Gammelstads bibliotek.
– Det är viktigt att påminna sig om att vi har en inre styrka som hjälper oss att utvecklas och ta oss igenom svårigheter. Jag vill i min konst gestalta självständiga kvinnor som inte bryr sig om vad andra tycker och vågar ta plats. Samtidigt är de väldigt tjejiga, jag gillar att gestalta olika personligheter och stajla dem med kläder och accessoarer.
Och så är det förstås ofta vänskap som är teman i hennes tavlor.
– Jag gillar att gestalta kvinnlig vänskap. Vad vore man utan sina vänner?
Målar du aldrig män?– Helst inte. Jag gör det bara om jag får en beställning.