Örnviks Phuangphet Seekhiew stortrivs. "Det är långa dagar, från frukost till att gästerna lägger sig. Men det är väldigt roligt. Det är så skönt att komma hit", säger hon som sedan första april i år driver stället tillsammans med två andra.
Det klirrar av porslin när vi stiger in. På Örnvik hotell och konferens pågår frukosten för fullt och vi slår oss ned med en av de tre som sedan första april driver stället.
– Jag och Ann ser det här som det sista vi gör. Vi har skrivit på ett kontrakt på 10 år och det ska bli riktigt skoj, säger 51-årige Erik Keisu som med Ann menar kärleken Phuangphet Seekhiew.
Hon kallas Ann, de har levt ihop i 24 år och drivit flera restauranger och anläggningar ihop i Luleå, Boden, Gällivare och Kiruna. Nu har de, tillsammans med kollegan Erik Björk, tagit över driften av anläggningen som ligger vid Luleälven, cirka en mil utanför Luleås stadskärna.
– Från 1927 till 1966 drev LKAB barnkoloni här. De anställdas barn fick komma hit för sommarledigt, säger Keisu och visar upp ett par bilder från förr.
Huvudbyggnaden byggdes 1927 och var fram till 1966 sommarhem för LKAB-anställdas barn.
De är svartvita och kommer vara en del av det rum han just nu förbereder, där man ska kunna se vad som var här innan de tog över som arrendatorer på stället. Äger det gör Bo Rolf Johansson, och Erik Keisu berättar att de senaste arrendatorerna hade utmaningar under covid och efteråt.
– De återupptog aldrig lunchserveringen eller julborden till exempel. Så, många Luleåbor tror nog det är helt dött här nu, men vi har kört igång med luncher igen och kommer ha tre veckor i jul när vi har julbord varje dag här i restaurangen.
Huvudbyggnaden, som den ser ut i dag.
Erik berättar att Örnvik, som framför allt drivits som konferensanläggning, camping och boende för arbetare, även haft ett signum som plats för just julbord.
– Förre chefskocken var här på lunch en dag och berättade att de vissa år kom upp i 7 000 julbordsgäster här.
Han ler och visar oss ut på baksidan av anläggningen, den sida som vetter ned mot Luleälven. Här ska det bli en stor veranda, rensas sly och byggas en ny pryl.
– Vi tänkte ha den här hästvagnen som uppläggning för julmaten, det kan väl bli bra? Innan dess ska även spa:t stå klart så att julbordsgäster kan bada och basta också om de vill. Det är en massa som ska fixas, men det kommer gå.
Örnviks Phuangphet Seekiew och Erik Keisu driver Örnvik tillsammans med Erik Björk.
Det märks att han och Ann är hungriga på att driva stället.
– Jag älskar den här platsen. Det är så skönt komma bort från stan. Här är lugnt och fint, säger Ann som främst jobbar i köket.
– Jag tjatade faktiskt i fyra år om att få driva stället. Nu står vi här och det kommer bli kul, säger Erik.
Ända från Rovanniemi kom Ossi och Eva Repo tillsammans med barnbarnen Alma och Ruusa. "Vi har sovit här en natt nu. Det gick jättebra", berättar Eva Repo.
Vi ger oss ut på tur runt anläggningen som förutom hotell, konferensdelar, restaurang och spa även innehåller campingplatser och stugor. En husbil rör sig lite och verkar vara på väg, men vi får oss ett snack med gänget i den. Det är två generationer Repo, från Rovaniemi.
– Vi åker iväg varje år, en vecka eller mer, med barnbarnen Alma och Ruusa, berättar Eva Repo som strålar ihop med maken Ossi intill barnbarnen.
Alma och Ruusa har meddelat den äldre generationen att det idag står shopping på agendan, så nu ska de ta husbussen in till stan.
– Men vi ska även till Kulturens hus och se på konst i Konsthallen, säger Eva Repo med tydlighet.
En del av Örnviks restaurang.
Andelen campare är i minoritet på stället, berättar Erik Keisu.
– Jag skulle säga att det är 70 procent arbetare och 30 procent turister här nu. Vissa av arbetarna bor på hotellet och äter måltider i restaurangen medan andra hyr stugor eller någon av de lägenheter vi också har här.
Så, från att vara ett ställe fyllt av gruvarbetarnas barn är det arbetare med uppdrag i Luleåtrakten som söker sig till Örnvik för boende, och sådana som släkten Repo som vi ser när de drar iväg mot staden, redo att möta Luleå city.
En vecka ska de vara ute; Ossi, Eva, Alma och Ruusa Repo, innan de styr kosan hem till Rovanniemi igen.