Stöveltramp, marscherande soldater och kreverande granater, hjältemodiga stormanfall, desertörer och livsmedelsbrist. Så kan man sammanfatta Peter Englunds senaste ”årsbok” från första världskriget. Vidare kan vi uppfatta bokens titel som att patrioterna tolkar ”stridens skönhet” som hjältedåd och fosterlandskärlek medan tvivlarna ser det hela som en minst sagt sorglig tillställning. Englund är som bekant en ”son” av Boden och Norrbotten samt sedermera ledamot av Svenska Akademien. Han serverar en mosaik av ögonvittnesskildringar, dagboksanteckningar och brev, allt i form av 108 korta kapitel.
Englunds berättarstil är minst sagt rapp. Han ger oss detaljer i mängd och av det mest oväntade slag. Han låter samma person återkomma med sitt mikroperspektiv gång på gång för att på det sättet vidga skildringen. Eller vad sägs om att åtskilliga kapitel börjar med en beskrivning av morgonvädret för att snart övergå till ”dagens ämne”. Det kan gälla att den enskilde soldaten funderar över det meningsfulla med att ligga i en skyttegrav eller att han på permission för korta perioder får träffa nära och kära.
Det är en krigskavalkad som redan har kallats för mosaik. Styrkan med en sådan framställning är just detaljerna med skiftande perspektiv. Svagheten är att det för läsaren är svårt att förstå vad som egentligen händer i stort. Englund är nu inne på fjärde delen av ”Stridens skönhet”. Om ett år kan vi vänta oss att få veta hur det hela slutade, hur första världskriget egentligen skapade ett nytt Europa, låt vara efter ofantlig manspillan och ond bråd död utöver tidigare skådad omfattning.
Detaljrikedomen är som sagt fascinerande både i sig och som litterär form. Därtill kan man uppsnappa de mest oväntade infallsvinklar. Vad sägs om att den österrikisk-ungerska konstnären Oskar Kokoschka åt supé med allas vår ”sago-berätterska” Selma Lagerlöf i Falun. Tiden var hösten 1917 vilket betyder några år efter utgivningen av ”Nils Holgersson” och att hon fått sitt Nobelpris.
Vad avhandlades vid den måltiden? Det sägs att besöket snarast var en charm-offensiv gentemot det neutrala Sverige. Det beskrivs hur även vårt land hade livsmedelsbrist, hur man befarade en inhemsk revolution (där inom parentes hungerkonflikten på Seskarö några månader tidigare kan minnas) samt hur kriget förvisso kastade sin slagskugga över landet. Sådan är Englunds skildring av ett Sverige som trots allt stod utanför första världskrigets hemskheter.
Idag och med facit i hand vet vi att ”stöveltrampet” upphörde 1918. Englunds mosaik är medryckande och han skriver stor litteratur mot bakgrund av en enda stor tragedi.