Nu var denna undersökning, publicerad av Metro, gjord av ett opinionsföretag som heter Yougov som jag aldrig ens har hört talas om.
Det går säkert att ifrågasätta tillförlitligheten och exaktheten, men det är egentligen skit samma. För även om experter verkar lika förvånade varje gång går det inte att ifrågasätta strömningarna och stämningarna i Sverige.
Och det är något som verkligen ockuperar mig.
Vad gjorde Sverige till detta – en rädd nation, så full av bitterhet, missnöje, missunnsamhet och hat?
Och vart ska allt ta vägen?
Det har nu gått ungefär fem år sedan SD kom in i riksdagen och sedan dess har utvecklingen varit tydlig. Partiet har växt snabbt och min känsla är att rädslan har växt i ungefär samma takt.
Det pratas om att detta är en signal. Vi svenskar är minsann inte rasister, det här beror på att de ”riktiga” partierna inte ”vågar” ta tag ”i frågorna”.
Jag tycker mig märka en lockelse hos andra partier att försöka fånga upp det här, på båda sidor den så kallade blockgränsen.
”Vi måste våga diskutera invandringen”.
För mig betyder sådana uttalanden ungefär ”jag har en åsikt, men den vågar jag inte säga”, men vad den åsikten är finns inskriven där ändå.
Två människor knivdödas på Ikea. En fruktansvärd händelse. Förövaren en flykting som skulle utvisas. Stämningar piskas upp via de sajter som allt fler svenskar skapar sin världsbild ifrån och snart attackeras en flyktingförläggning.
Så ologisk och irrationell är rädslan och hatet.
Jag ser allt oftare mina vänner på Facebook sprida inlägg som berättar att Sverige har blivit så otryggt och farligt, även om siffror visar precis tvärtom.
Rädsla för det okända. Rädsla för invandring. Rädsla för en random våldtäktsman. Rädsla för varandra.
Ständigt denna rädsla – som starka krafter har ett stort intresse av att hela tiden hålla vid liv och helst förstärka.
Och det är just denna rädsla som är vår verkliga fiende.
Sverige befinner sig 2015 på ett mentalt dåligt ställe och det finns självklart ingen enkel väg ut ur detta.
Det kanske till och med måste bli ännu värre innan det vänder.
För på något sätt måste vi hitta vägen ut ur detta mörker och jag ser faktiskt inga andra som kan göra det än du och jag.
Så hur gör vi?
Ja, vi kan börja med att ta varandra i hand på att inte bidra till att sprida rädsla. Ge fasen i att länka artiklar som har som syfte att skrämma upp oss. För det som verkligen är farligt är rädda människor.
”Rädda människor kan inte tänka. De kommer stifta fel lagar och strukturera sitt samhälle fel. Det kommer bli ännu farligare”, som komikern Magnus Betnér så klokt sa.
Jodå, även jag är rädd.
Men det som skrämmer mig är absolut inte invandring utan all denna rädsla.
Gör vad du kan för att bekämpa den – både hos andra och i dig själv.