Tycker du vi ska sätta någon gräns för det här samtalet?
– Nej, det verkar mest bara onödigt. Det är bara att köra på. Att bli intervjuad är ingenting att vara rädd för. Inte minst med tanke på allt det verkligen läskiga som händer i Ukraina just nu. Det är någonting helt annat.
Hur hamnade du egentligen i det här med poddande om militära frågor, steget från tidningsmurvel kan tyckas lite långt?
– Jag hade jobbat på Sveriges Radio i fem-sex år och allt eftersom arbetat mer och mer med riksproduktioner som exempelvis Kaliber i P1. Jag blev kontaktad av programutvecklarna i Stockholm som ville testa mig, och ett antal andra, inför satsningen på Gräns. Det gick uppenbarligen bra eftersom jag fick jag frågan. Jag funderade lite fram och tillbaka men till sist tänkte jag att jag är ju från Boden och har gjort lumpen, så jag har gått grundskolan i försvaret i alla fall. Så jag tackade ja.
Har ämnet alltid funnits med dig genom journaliståren?
– Som sagt, jag gjorde värnplikten vid A 8 i Boden och hade faktiskt ett befäl som på allvar tyckte att jag skulle bli officer. Men nej, absolut inte, jag skulle lika absolut bli byggnadssnickare. Men nu sitter jag här bland grönkläderna i alla fall och rapporterar om vad som händer runt om i landet och utomlands i försvarsmakten. Jag har Inte specialiserat mig alls och undrade, naturligtvis, hur det skulle gå. Om intresset att lyssna fanns. Det har visat sig att många är intresserade inte minst med anledning av världsläget.
Hur ser du på situationen i dag kopplat till det ni tar upp?
– Det är för mig som för så många andra oroande och väldigt obehagliga bilder vi ser från Ukraina. Det är hemska saker och ett stort mänskligt lidande. Och eftersom Ryssland pratar om en ny säkerhetssordning i Europa där Sverige påverkas så känns det ännu mer obehagligt eftersom en sådan, om den blir verklighet, skulle försätta oss i en underordnad position som ingen här vill ha.
Det är komplexa frågor?
– Vi är journalister och intervjuar personer som har expertkompetens. De analyserar och använder ofta termer och ett visst språkbruk som vi försöker göra mer levande. Vi försöker bevaka så att det blir begripligt och inte för smalt.
Finns det någonting som inte går att prata om, och varför i så fall?
– Det finns ämnen som helt omfattas av sekretess, Det är nästan omöjligt att får fram vissa uppgifter gällande cyberangrepp och spioneri som utreds av Säpo. Men det är inget jätteproblem. Egentligen rapporterar vi som en normal krimjournalist efter en domstolsförhandling. Vi fördjupar och förklarar. Vi är inte Uppdrag granskning som ska avslöja missförhållanden.
Hur hittar ni nya vinklar och nya gäster?
– Inledningsvis pratade vi med experter som inte hördes så ofta. Det blev snabbt att de tyckte det var kul att någon tyckte deras frågor var av intresse. I och med den ryska invasionen blev det en explosion och vissa av de vi pratat med tidigare har blivit mediala stjärnor som alla vill ha tag i. Det är naturligt. Det har även gjort att vår podd också blivit alltmer intressant. Nu har vi fina lyssnarsiffror.
Finns det någon några du tycker varit extra spännande?
– När är locket till världen börjar lyftas handlar det inte längre om AK5:or och putsade kängor. Här finns makt, ekonomi, starka krafter som formerar våra liv som politikernas förlängning. I Ryssland är detta extra tydligt. Vi journalister har över tid intervjuat ÖB och chefen för flygvapnet men när någon som varit med berättar – då händer det. Som i höstas i Kabul när USA lämnade och evakuerade flyktingar och det berättades rakt ifrån stormens öga.
Drömgästen?
– Klart det vore häftigt att intervjua Vladimir Putin och hur han tänker om Ukraina, vad han egentligen ser framför sig där och även den ryska generalstabschefen i samma frågor, vad de gör i Ukraina. En svensk spion så klart men det är och förblir nog en dröm på grund av sekretessen.
Hur länge kommer ni att hålla på? Någon ny ide?
– Vi har gjort hösten och snart våren. Vi tar det månad för månad, vi får se vad SR har för idé om framtiden. Jag konstaterar att yrkeslivet tagit mig till ställen dit jag aldrig trott jag skulle komma. Så har det varit och jag hoppas det fortsätter så länge jag är kvar i yrket.