Luleå
Inom kort väntas Sture Bergwalls (tidigare Thomas Quick) advokater kräva resning i Appojauremålet.
Nu skriver Bergwall själv om Appojaure på sin blogg:
– Hur kunde domstolen tro på stolligheterna?
Det var sommaren 1984 som Norrbotten skakades av ett bestialiskt dubbelmord.
De holländska turisterna Janni och Marinus Stegehuis, 34 och 39 år gamla, dödades med en mängd knivhugg genom sitt tält när de låg och sov.
Många misstänktes för morden – men till sist tog Säterpatienten Thomas Quick på sig morden och dömdes senare av tingsrätten i Gällivare.
”Barnamördare”
Morden stämde dock illa med den diagnos som Quick hade fått.
Hur blev en ”barnamördare” helt plötsligt intresserad av att döda ett medelålders par mitt i den norrbottniska vildmarken?
Som bekant har Thomas Quick tagit tillbaka alla sina erkännanden och tagit tillbaka sitt gamla namn Sture Bergwall.
Han har redan fått resning och frikänts för ett av de åtta mord han erkänt.
Hans advokater håller just nu på att förbereda en resning även i Appojauremålet och nu skriver Sture Bergwall på sin blogg om hur han och hans psykolog tillsammans diskuterade sig fram till hur morden på paret Stegehuis kunde stämma in på Quicks sjukdomsbild.
Stal en cykel
Quick skriver:
”Förnekelse blev svaret. Så som jag skulle ha förnekats av mina föräldrar, så förnekade paret på tältplatsen i Appojaure sin son.
Vilken son?
Jo, jag hade, innan turen till Appojaure, stulit en cykel i Jokkmokk och med den cyklat till en plats som heter Notudden där jag träffade några tyska ungdomar. En av dessa påstod jag vara tältparets son (de hade inga barn!).
Vi vävde inte enkla mönster, trådarna var i många färger och i olika längder. Varpen var given; den tidiga uppväxten med sina trauman, och inslagen var då och nu sammanfört.”
Bristande språkkunskaper
Quick skriver vidare:
”Återigen: hur kunde domstolen tro på stolligheterna?
Vi skulle ha suttit och pratat, med gärningsmannen, jag och det holländska paret när jag frågade efter deras son.
– Vilken son, undrade de (och här ska det ha varit jag som förde talet, jag med mina bristande kunskaper i både engelska, tyska och, förstås, holländska) varpå jag ska ha blivit väldigt uppbragt. De förnekade sin son, precis som jag själv en gång blivit förnekad (åh, objektrelationsteoretikerna älskade detta!).
Min ilska skulle då inte ha känt några gränser, de tidiga trauman jag hade utsatts för kom i dagen, och förnekarna måste dödas.”
Sture Bergwalls advokater har hävdat att deras klient var under ständig narkotikapåverkan när hans erkännanden gjordes och att han även ”belönades” med narkotiska preparat när han sagt ”rätt saker” i terapisamtal.
Belönades med tabletter
Även detta tar Bergwall upp i sin blogg då han skriver:
”Terapeuten veckade sin panna när hon såg mönstret, hummade och noterade i sitt block att ’verkligheten kommer allt närmare, Thomas tar stora steg i sin självutveckling’.
Jag bad om flera Xanor och fick det. Belöningens blå tabletter smälte på min ljugande tunga, bedövade den, och smekte mitt begär.”
Enligt Bergwalls advokat Tomas Olsson lär resning i Appojauremålet väckas inom ett par månader.
Johan Håkansson
Det var sommaren 1984 som Norrbotten skakades av ett bestialiskt dubbelmord.De holländska turisterna Janni och Marinus Stegehuis, 34 och 39 år gamla, dödades med en mängd knivhugg genom sitt tält när de låg och sov.
Många misstänktes för morden - men till sist tog Säterpatienten Thomas Quick på sig morden och dömdes senare av tingsrätten i Gällivare.
"Barnamördare"
Morden stämde dock illa med den diagnos som Quick hade fått. Hur blev en "barnamördare" helt plötsligt intresserad av att döda ett medelålders par mitt i den norrbottniska vildmarken?
Som bekant har Thomas Quick tagit tillbaka alla sina erkännanden och tagit tillbaka sitt gamla namn Sture Bergwall. Han har redan fått resning och frikänts för ett av de åtta mord han erkänt.
Hans advokater håller just nu på att förbereda en resning även i Appojauremålet och nu skriver Sture Bergwall på sin blogg om hur han och hans psykolog tillsammans diskuterade sig fram till hur morden på paret Stegehuis kunde stämma in på Quicks sjukdomsbild.
Stal en cykel
Quick skriver:”Förnekelse blev svaret. Så som jag skulle ha förnekats av mina föräldrar, så förnekade paret på tältplatsen i Appojaure sin son.Vilken son? Jo, jag hade, innan turen till Appojaure, stulit en cykel i Jokkmokk och med den cyklat till en plats som heter Notudden där jag träffade några tyska ungdomar. En av dessa påstod jag vara tältparets son (de hade inga barn!).Vi vävde inte enkla mönster, trådarna var i många färger och i olika längder. Varpen var given; den tidiga uppväxten med sina trauman, och inslagen var då och nu sammanfört."
Bristande språkkunskaper
Quick skriver vidare: "Återigen: hur kunde domstolen tro på stolligheterna? Vi skulle ha suttit och pratat, med gärningsmannen, jag och det holländska paret när jag frågade efter deras son.
- Vilken son, undrade de (och här ska det ha varit jag som förde talet, jag med mina bristande kunskaper i både engelska, tyska och, förstås, holländska) varpå jag ska ha blivit väldigt uppbragt. De förnekade sin son, precis som jag själv en gång blivit förnekad (åh, objektrelationsteoretikerna älskade detta!).Min ilska skulle då inte ha känt några gränser, de tidiga trauman jag hade utsatts för kom i dagen, och förnekarna måste dödas.”Sture Bergwalls advokater har hävdat att deras klient var under ständig narkotikapåverkan när hans erkännanden gjordes och att han även "belönades" med narkotiska preparat när han sagt "rätt saker" i terapisamtal.
Belönades med tabletter
Även detta tar Bergwall upp i sin blogg då han skriver: "Terapeuten veckade sin panna när hon såg mönstret, hummade och noterade i sitt block att ’verkligheten kommer allt närmare, Thomas tar stora steg i sin självutveckling’.Jag bad om flera Xanor och fick det. Belöningens blå tabletter smälte på min ljugande tunga, bedövade den, och smekte mitt begär."
Enligt Bergwalls advokat Tomas Olsson lär resning i Appojauremålet väckas inom ett par månader.
