Stora salen i Kulturens hus är fullsatt när showen ”Här dansar vi inte!” kommer till stan.
De positiva förväntningarna är stora när fem helt vanliga tornedalska män ska dansa inför publik endast iförda handdukar.
Sommaren 2015 sammanförde koreografen Justine Kirk de fem männen för att tillsammans göra ”Bastubaletten”. En dansfilm med koreografi som utgår från männen själva, deras bakgrund och identitet.
I tv-serien, som sändes 2016 och 2017, får man följa dansövningarna, men minst lika viktigt är de mellanmänskliga samtal som pågår.
I början hade de nästan ingen erfarenhet alls av dans och fick tampas med fördomar om att det skulle anses omanligt att dansa.
Programmet blev mycket populärt och tv-serien har nu alltså utmynnat i scenshowen ”Här dansar vi inte!”.
Föreställningen är relativt enkelt ihopsatt. Replikerna som framförs på både meänkieli och svenska bygger på männens egna tankar kring manlighet, bastukulturen, det tornedalska arvet och det här med att dansa. Ett och annat danssteg tas på scenen men på det hela taget är det ganska lite dans. Folkmusiken som framförs av Daniel Wikslund, fiol, och Fredrik Hangasjärvi, dragspel, ramar in det hela fint.
Männen saknar i viss mån scenvana men bjussar på sig själva och publiken för kvällen bara älskar dem. Före detta kommunalrådet Bengt Niska behöver bara ställa sig på ett ben för att riva ner applåder. Men de djupare tankar och reflektioner som tv-serien innehåller går lite förlorade i den här scenversionen.
En eloge dock till koreografen Justine Kirk som med sitt projekt har överbryggat många fördomar, till exempel manligt–kvinnligt, glesbygd–huvudstad. Hon visat att alla oavsett kroppstyp kan uttrycka sig i dans.