I 16 år hade Jens Sundström arbetat för maktskiftet, men när målet nåddes blev han blåst på konfekten. Liberalernas 2,97 procent räckte inte för att få sitta kvar i regionfullmäktige. Till slut fattades ett 50-tal röster och medan Sjukvårdspartiet, Moderaterna och Centern bildade ny ledning fick Sundström vara åskådare.
– Det var både lite av en chock och lite bittert.
Mycket har hunnit hända sedan det där valet som blev historiskt på så många sätt. Maktskiftet i Region Norrbotten var det första på 84 år – och valnatten blev starten på ett fyra månader långt limboläge där ingen verkade kunna regera Sverige.
När besvikelsen efter regionvalet började lägga sig hamnade Jens Sundström i centrum av regeringsbildningen. Som ledamot i partistyrelsen var han med om att driva igenom samarbetet med Socialdemokraterna och begrava 15 år av borgerlig samverkan i Alliansen.
– Det enda Moderaterna kunde lova oss var att det kunde bli nyval så fort nästa budget skulle läggas. Så illa var det.
Han är kritisk till hur M uppträdde efter valet. Framför allt hävdar han att partiet satte stopp för en alliansregering genom att vägra att dels samarbeta med MP, dels göra Annie Lööf till statsminister i stället för Ulf Kristersson.
– Det är det som är svårast att smälta i efterhand.
De sista veckorna innan den nya regeringen kunde tillträda var intensiva. Jens Sundström deltog i ett 20-tal möten med partistyrelsen innan Liberalerna till slut sade ja till uppgörelsen med S.
Samtidigt tvingades han hantera en personlig sorg. En knapp månad efter valet avled hans pappa Roland Sundström.
– Jag använder inte ord som att man blir nedstämd eller deprimerad, men det var just känslan av att man tappade styrfart och inte riktigt visste vad som skulle hända.
Jens Sundström förlorade båda sina föräldrar på lite mer än två år. Han stod nära båda.
Han fick tidigt inspiration av sin pappa, som drev eget företag och gjorde elinstallationer, innan han själv utbildade sig till elkraftingenjör. Far och son kom att arbeta tillsammans i många år, bland annat i ett gemensamt bolag.
Jens Sundströms mamma Ylva Strutz var i flera decennier Liberalernas gruppledare i Luleå och en av partiets tyngsta företrädare i Norrbotten.
– Någonstans är det väl fortfarande lite av hennes roll i partiet man försöker axla.
Efter en höst av sorg och besvikelse gav arbetet med rikspolitiken Sundström en nytändning.
– Det var ruskigt stimulerande, men också ruskigt frustrerande. Någon form av terapi kändes det väl som.
Han vet inte hur hans politiska framtid ser ut. Kanske laddar han om för att leda Liberalernas comebackförsök till regionfullmäktige i nästa val, kanske hittar han något helt annat att göra. Han ska fundera under 2019, samtidigt som han sitter kvar i partistyrelsen, engagerar sig i länsförbundet och gör debut i Lulebos styrelse. Det omställningsstöd han har rätt till från Region Norrbotten gör att han fortfarande kan ägna politiken ett par dagar i veckan.
Under året ska Sundström vara med och utse en ny partiledare efter Jan Björklund. Han håller de tidigare ministrarna Nyamko Sabuni och Erik Ullenhag som favoriter.
– Det är de två estradörerna som man i vilken teaterföreställning som helst vill ställa längst fram och låta framföra ett budskap.
Sabuni placeras i partiets högerfalang, som är emot uppgörelsen med S. Men Sundström är övertygad om att L kommer att hedra avtalet oavsett vem som blir partiledare.
– Svårare att tala för C. Ibland har de varit lite väl tuffa och kaxiga och kanske inte alltid varit den man vill hålla i handen när det blåser.
Han återkommer till att det politiska landskapet är förändrat efter valet och den blocköverskridande överenskommelsen som ligger till grund för regeringen. Det hoppas Sundström att Liberalerna ska kunna utnyttja. Han tänker försöka se till att L och C inte behöva välja mellan höger och vänster i nästa val.
– Vi måste hitta en position där något av de liberala partierna i mitten har möjlighet att aspirera på statsministerposten.