När Johan Sandström växte upp i Umeå var basketen en stor del av livet. Han gjorde juniorår i Göteborg, och tillbaka i barndomsstaden spelade han i ettan några år tills att en skada tvingade honom att lägga ned det egna basketspelet.
För Johan Sandström var basketspelandet blodigt allvar och han hade siktet inställt på att bli basketcoach. Han var tränare på dam- och herrsidan i Umeå och Nerike basket (dam). Som tränare reste han mycket, bland annat till konkurrenterna i Luleå. Under åren i Umeå träffade han sin blivande fru som också spelade basket.
I dag arbetar Johan Sandström som professor på Luleå tekniska universitet och berättar att det fanns flera anledningar till att intresset för basketen så småningom svalnade.
– Året i ligan med Umeå Nordics var intressant, men jag tyckte att många inte tog det på så stort allvar som jag gjorde. Det var lite av en besvikelse att inte alla var lika seriösa. Under det året såddes ett frö då jag funderade på att sluta, berättar han.Förändringen kom gradvis. Jag hade börjat doktorera och när barnen kom fanns något viktigare att fokusera på och det blev viktigare att kunna försörja sig. Livet fick en annan prioritering, säger han.
När han väl lämnat skulle det ta närmare 20 år innan han klev in på planen igen, men då som fotograf åt BC Luleå, ett lag som under hans aktiva karriär hört till motståndarna. Under sex år har han varit klubbens fotograf. Under de många timmarna vid sidan av planen väcktes idén att göra dokumentären ”Basketliv”.
– Filmen är ett sätt att ställa frågor till mitt yngre jag genom att ställa frågor till spelarna. Att fotografera basketen var ett sätt för mig att få komma tillbaka till sporten. När jag kom tillbaka träffade jag en massa människor som är kvar och valde det spåret jag inte valde. Det är kul att få återknyta kontakten med dem, och prata med spelarna som lever det liv som jag själv trodde att jag skulle vara i där de berättar om sina drömmar och hur de lever sina liv och hur deras val påverkar dem.
Under arbetet med filmen har Johan Sandström också fått reflektera över om det är något han missat genom att ge upp basketlivet.
– Jag har ju fått frågan när jag jobbat med filmen om jag ångrar mig. Men jag har inget bra svar, det är ju inte svartvitt. Jag vet vad jag har nu och det är klart att det är bra. Nu får jag leva lite av det livet backstage. Basketen är en skön miljö att vara i, tolerant, ingen klassport man hittar alla samhällsklasser och etniciteter, även om finns problem också. Men jag tycker om det taktiska.
– Min tanke med ”Basketliv” är inte att göra en vanlig sportdokumentär med prestation och hyllningar i fokus. Jag vill åt människorna genom att prata om deras drömmar och det basketliv som de lever. I någon mening vill jag göra det med kärlek och humor utan att värja från de delar i basketlivet som inte är så vackra. Det är nära och personliga möten där vi även pratar om baksidorna.
Att följa sin dröm att spela basket på elitnivå påverkar inte bara spelaren utan även familj och vänner konstaterar Johan.
– Jag har pratat med Steven Davis exempelvis. Han har två barn kvar i USA och vi har pratat om hur han hanterar det. Genom att komma till Luleå ser han sin chans att förverkliga sin dröm, men det krävs att han är borta långa perioder från sina barn, fyra och sju år gamla. För egen del vet jag inte om det finns några omständigheter där jag gjort samma val, och det är intressanta frågor att prata om.
Även spelare med familj och barn tvingas göra svåra val menar Johan.
– Någonstans finns en egoistisk ådra i att man väljer sporten framför familjen som kanske inte alltid är så vacker. När spelare går in i sin basketbubbla så påverkas även vän- och familjerelationer. För mig har det varit ett sätt att få fundera på vad jag själv gav upp. Var det så bra som jag trodde. Jag kommer ihåg att man var som i en liten bubbla som var fin att vara i.
Det senaste året med Corona har filmmässigt inneburit en del utmaningar. När tuffare restriktioner infördes blev det svårt att få vara med överallt där han önskat. För att lösa det har han lånat ut en kamera till spelarna som efter instruktioner själva filmat lite från sina privatliv.
Hittills har Johan Sandström finansierat sin dokumentär på egen hand. I veckan blev det dock klart att Filmpool nord är med och med och utvecklar projektet.