Det mesta är förberett inför avfärd. Seglen har trätts på sedan tidigare och är redo att hissas. I fören ligger förtöjningstampar som väntar på att kastas loss. Det är den fjärde dagen i rad som Anders Lagerkvist ska ta ut Tant Storm, en av Svenska kryssarklubbens hyrbåtar, placerad vid Granudden på Bergnäset.
Med sin vita skepparkrans ser han ut som stereotypen av en sjökapten och många kan tro att han har seglat hela sitt liv. Men sanningen är att den snart 66-årige Anders Lagerkvist började med segling först för knappt sex år sedan.
Första gången han var på en segelbåt däremot var i tioårsåldern då han fick följa med sin pappa och hans kompisar för några veckor i Stockholms skärgård.
– Jag åkte väl med några gånger upp till 13-årsåldern, men jag lärde mig ingenting utan var bara passagerare, säger Anders Lagerkvist.
Anders är född i Västerfärnebo i Västmanland men flyttade till Luleå 1977 för att studera på Luleå tekniska universitet, där han numera är professor i avfallsteknik.
– När jag gick mot 60 ville jag ha någonting nytt att göra och kom att tänka på seglingen.
Då tog han sig till Sardinien för en veckas intensivkurs på Medelhavet. Han fick med sig sina fem vuxna barn och de bodde på ön Isola Caprera som tidigare tillhört marinen innan det överläts till en seglingsskola.
– Vi blev undervisade av erfarna sjömän, där en till exempel till vardags förde befäl över en minsvepare i italienska flottan. Det var inga nybörjare direkt.
De lärde sig att vara borta länge med tolv timmars segling per dygn, från morgon till kväll. Efter middagen var det dessutom fyra timmar teori.
– Det var väldigt intensivt och jobbigt men då lärde man sig mycket också men om man lär sig något fort så glömmer man det snabbt.
Med ombord har han tagit med sig sin kollega Andrzej Cwirzen från LTU, som också var med på gårdagens tur.
– Det är två Anders i besättningen i dag. En svensk och en polsk, säger han när han presenterar Andzrej.
SMHI säger att vinden är runt fem meter per sekund, men för att inte fastna i viken drivs båten framåt av motorer samtidigt som det är dags att sätta segel. När Bergnäset är bakom ryggen bär det av mot farleden längs industriområdet i Svartöstaden. Vinden är på rätt sida och med Anders som kapten och Andrzej som justerar seglen, genom att hämta hem skoten, glider skutan fram på egen fart utan några större problem.
– Vi måste ha koll på fiskenäten sen bara, säger Anders.
Det tog cirka tre år efter kursen i Italien innan Anders tog upp seglingen igen. Men mycket hade han glömt, och för att repetera tog han förarbevis via studieförbunden i Luleå. I fjol tog han också kustskepparexamen. Efter den första kursen gick han med i Luleås seglarsällskap, LSS, och började segla klubbens små hyrbåtar för att öva.
Via LSS kom han i kontakt med Rita Larsson som ville dra ihop folk för att ta hand om och segla Svenska kryssarklubbens internationella folkbåt Tant Storm. Anders var den första att gå med och kände att det passade honom perfekt.
– När man är 63 år har man skaffat på sig många prylar då ville jag inte ha en båt också. Nu kan vi dela mödan och nöjet. Det är fler som tar hand om en båt och seglar, och vi som sköter båten har förtur att hyra den.
Nu är det ett blandat gäng i Tant Storm med 12-13 personer i 25-65-årsåldern med olika etniciteter, bakgrunder och erfarenheter av segling.
– Det är en social sak och man möter många nya människor. Jag vill göra saker med andra människor, att bara sitta och prata tråkar ut mig.
I sommar har Anders hyrt båten under totalt 14 dagar i juli och augusti och under den första veckan har besättningen varierat. Vissa har haft mer erfarenhet än andra. Andrzej till exempel har seglat större båtar i Östersjön bland annat.
– Han är en seglingsfanatiker och mycket mer erfaren än jag. Man kan ju lämna rodret till honom och känna att han har koll på det, säger Anders om sin kollega.
När havet närmar sig tickar klockan och för att vara på den säkra sidan är det dags att vända för att ta sig tillbaka till hemmahamnen. Andrzej har tagit över rodret och Anders tar det lugnt ett tag men släpper inte blicken framåt för det.
– Vad många båtar som är ute i dag, så här var det inte riktigt igår, säger han och vinkar till förbipasserande båtar.
Det märks att Anders känner sig trygg på havet. Han gillar stillheten, tystnaden och att det inte är något irriterande motorljud.
– Framför allt är det att nyttja omgivningen. Man är ju utelämnad åt naturens krafter och ska lära sig att utnyttja den till sin fördel. Det är ungefär som skidåkaren som använder lutningen för att få fart på sina skidor.
Även om Anders har seglat i några hörn av Medelhavet och några somrar i Luleå skärgård känner han sig som en nybörjare.
– Jag tar det försiktigt och vill inte utsätta mig för onödiga risker. Jag är inte som min kompis i Venedig som ideligen finjusterar seglen för att få snabbast möjliga fart. För mig, med den erfarenheten jag har i dag är jag nöjd med att ta mig dit jag ska och sen tillbaka.
Efter en kortare vända på lite mer än tre timmar ska seglen ner. Först storseglet och sedan focken men det går inte riktigt som planerat. När Anders går upp i vind, för att seglen på smidigast sätt ska halas ner, och slår på motorn får han problem med styrningen.
– Jag trodde att den var i driftläge men den var i neutralt läge vilket innebar att den inte förde båten framåt. Vi stod stilla och båten började rotera i rätt stark vind och då flög också kepsen av.
Under veckan, på en motsvarande arbetsdag lång tur, lyckades Anders ta sig runt Sandön och tidigare har han seglat till Junkön men det är bara början. När han blir pensionär om lite mer än ett år kommer han kunna ägna mer tid åt segling.
– Jag har som ambition att ta mig till fler öar och så småningom när jag känner mig lite kaxig ska jag ta mig till Finland, säger han.