Vinden friskar i på Småskär. Det blåser nordligt, uppemot tolv meter i sekunden. Oskar Juhlin står på klipporna ut mot Bastuskärsfjärden och följer molnens rörelser.
I Luleås yttersta skärgård gäller det alltid att ge akt på väderleken och helst ligga steget före. Professorn i data- och systemvetenskap vid Stockholms universitet har nyligen upptäckt SHMI:s grafik över vindriktningen som redovisas timme för timme.
– Jag ska nog lägga en extra ankare för att kunna sova lugnt i natt, säger han eftertänksamt.
Den 26 april lämnade han lägenheten på Gärdet i Stockholm för att återvända till en av de fasta punkterna i hans liv. Han säger att vistelserna på Småskär tenderar att bli längre för vart år.
Ankomsten med svävaren till Vitfågelskäret blev en chock. Snön låg meterdjup på altanen.
– Jag tänkte: "Va f-n, har jag gjort? Jag skulle ju komma samtidigt med våren." Det var bara att gräva fram spaden och försöka få till någon värme i stugan.
Vad betyder Småskär för dig?
– Det betyder allt. Jag är grundad här på ett sätt som jag inte är på någon annan plats i världen. Jag vet var varje växt kommer att växa upp. Jag vet var alla stenar ligger i viken. Jag vet var fisken går. För mig känns sånt speciellt.
1955 byggde pappan de två stugor på klipphällarna. På Småskär ska alla stugor vara röda, men Bo Juhlin valde en gul nyans.
Fadern finns inte längre bland oss, men spåren finns kvar. I boden hänger hans fisknät. Det står våningssängar i alla alkover. Den gamla gasolspisen är fortfarande i bruk.
Förra året tog sonen Oskar Juhlin hit en utomhusugn i gjutjärn. Årets förbättring är en solcellsdriven kyl och frys.
– Det underlättar mitt liv. Jag fiskar för husbehov. Förr saltade jag in det som blev över, men nu kan jag vacuumförpacka fisken. Jag försöker leva ett så lyxigt liv som möjligt inspirerad av författaren och filosofen Henry David Thoreau som förespråkade att leva i naturen, men på ett civiliserat sätt.
Under våren har han skött sina arbetsuppgifter från Småskär. I hans del av ön är mobiluppkoppling tillräcklig för att handleda studenter via Internet eller delta i Zoom-möten.
Skärgårdstillvaron vill han inte släppa.
– Det var i 25-årsåldern som jag började vistas härute ensam. I början var det ett ställe där jag kunde tentaläsa under studierna på Tekniska högskolan. Den här gången ska jag stanna tills i september.
Det kan gå dagar mellan mötena med grannen. För det mesta sker den mänskliga kontakten i centrala Luleå.
– Jag brukar ta båten in till södra hamn för att proviantera. Då brukar det bli lunch på stadshotellet. Om jag kan övernatta hos vänner väljer jag en lyxmiddag. Krogarna i Luleå har blivit betydligt bättre sedan jag växte upp på Bergviken. Jag känner mig som en gammal skärgårdsgubbe som smörjer kråset, men tycker att jag kan unna mig det. Jag lever så billigt här.
Lite nedslagen konstaterar han att varken partnern eller de två barnen delar hans hängivenhet till platsen.
– Luleå skärgård är otroligt vacker. Det här ljuset, växtligheten. Jag får en varm känsla i kroppen nästan varje dag. Jag älskar Småskär, men jag älskar också Stockholm. Jag tycker om att kunna röra mig mellan kontrasterna. För mig är det här en drömtillvaro.