Efter 20 år som präst i svenska kyrkan växlade Björn Karlsson från södra Prästholm utanför Råneå spår. De senaste tio åren har han varit rektor på gymnasieskolan i Överkalix och på fritiden är han närmare himlen än han någon gång var som präst.
I alla fall rent fysiskt.
När det surrar uppe i luften brukar människor längs Råneå älvdal stanna upp och titta och de flesta har vid det här laget lärt sig att det är Björn Karlsson som är uppe och flyger. Hans stora passion i livet är sedan fem år tillbaka paramotorflygning och han tillbringar så mycket tid han kan uppe i luften.
– Jag kan ha haft en fullproppad dag på arbetet men så fort jag går upp så släpper jag allt. Det här är min rekreation, säger han.
Han har i dag två paramotorflyg och det ena tar endast en person men i det andra där kan han också ha med sig en passagerare. Den här kvällen har hans 83-åriga mor Asta Karlsson kört bil ned från Malmberget för att hälsa på sin son i hans hus i södra Prästholm. Och hon är verkligen inte bangen utan hon har följt med upp i tandemmaskinen ett tiotal gånger.
– Ja, det är ju helt fantastiskt. Jag bara njuter. Det är så härligt, säger hon och skrattar.
Men den här vackra sommarkvällen åker han ut helt själv. Han rullar ut flygfarkosten ur garaget och sedan kör han ned på ängen som ligger alldeles i anslutning till huset.
– Den här klipper jag själv med åkgräsklipparen. Det tar en del tid men då har jag å andra sidan riktigt nära till startbanan, säger han med ett leende.
Efter att ha lagt ut skärmen och gjort säkerhetskontrollen vrider han upp gasen och han har inte ens hunnit halvvägs ut på ängen när han hjulen lämnar marken. Han tar en liten lov ovanför huset och åker sedan en kortare sväng ut över byn.
– Jag är väl uppe i 300 timmar totalt och det mesta av tiden har jag flugit här hemma. Och vet du, jag blir aldrig mätt. Det är så fint längs den här älven. Vilken fantastisk plats vi bor på, säger han.
Flygintresset har också lett till att han tar en del foton. Kameran har han nedstoppad i en väska till höger om sittplatsen och han har också lagt ut en del bilder på sociala medier.
– Det är kul att plåta men jag märker också att när jag fotograferar så blir jag lätt så upptagen av det att jag tappar lite av den här rofyllda känslan. Men kameran är alltid med när jag är ute, säger han.
Det var den också den här kvällen. Efter en kulen försommar ligger älven nu nästan spegelblank och de yttre förutsättningarna för paramotorflygning är i det närmaste perfekta.
– Det är ju precis såna här kvällar man vill ha. Men det är faktiskt tre veckor sedan jag var uppe senast. Vädret har helt enkelt varit för dåligt, säger han.
De bilder som han har lagt ut på sociala medier har också delats och gillats av många.
– Jamen det är ju jättekul att andra gillar det. Men jag vill inte lägga ut för mycket för då blir det lätt tjatigt, säger han.
Flygintresset har också gjort att han har fått nya vänner och han är i dag kassör i Boden paramotorklubb.
– Där är alla generösa och hjälper varandra. En annan sak som jag gillar där är att man samlas runt ett intresse och att titlar och annat sånt är helt ointressant. Det är en mycket fin gemenskap på det sättet, säger han.